Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERRAINLÄRA.
11
att ordet landthöjd skulle vara lika obestämdt, och endast landtrygg
antyda en större upphöjning. Örat må afgöra. Någon skilnad mot
assystemet ligger deri, att landthöjderna fordom betraktades endast
som smala åsar, hvaremot de, enligt den här framstälda uppfattning, •
hafva till formen ett slags likhet med en rad kulor uppträdda pä
ett snöre.
Detta snöre, eller högsta medellinien af landthöjden, kallas
vattendelare eller vattenskilnad, pä franska stundom faite
géométrique. Derifrân lutar landthöjden ât begge sidor, hvilken lutning
är den enda, som assystemet framhåller. Det gifves dock två
andra, som ganska väl kuima vara af lika eller äfven större bety-’
denhet. Först och främst sluttar dalbottnen alltid mot hafvet. För
det andra består vattendelaren nästan alltid af höjningar och
sänkningar. Den sammanbinder alla toppar och alla pass i »bunte Reihe»
(om liknelsen tillätes).
Höjden af landtryggens pass kallas: af tyskar Kammhöhc, af
fransmän hauteur des hases. Någre författare mena dock med
kamhöjd medeltalet af passens och topparnes höjd, och vilja här i
stället hafva benämningarna passhöjd, sadelhöjd. Höjden af
landtryggens toppar kallas: af tyskar Gipfelhöhe, af fransmän hauteur
des massifs.
Hvardera kan vara antingen den så kallade absoluta höjden,
attituden; eller ock kan kamhöjden räknas öfver närmaste dalbotten,
toppens höjd öfver närmaste pass, hvilket, som bekant, kallas
relativ höjd. Alltid äro följande tre altituder vigtiga att urskilja:
v — vattnens,
p = passens,
t = topparnas.
Den första angifver hela nejdens gemensamma upphöjning, (p—v)
utvisar landtryggens större eller mindre sänkning mot vattendraget,
och (i—p) angifver landtryggens egen större eller mindre ojemnhet.
Hvilkendera af dessa tre är betydligast, beror på omständigheterna.
Endast mätning kan härom gifva kännedom. Några exempel torde
förtydliga frågan:
Småland sänker sig frän Lenhofda till Kalmar sund ungefär
270 meter, men landtryggarnas höjd öfver vattendragen är i denna
trakt föga märkbar. Här är således termen v öfvervägande :
nejdens gemensamma höjd öfver hafvet det utmärkande draget.
Såsom exempel på den andra formen p, eller relativa
kamhöjdens (egentligen p—v) öfvervägande egenskap, kan möjligen räknas
Hallands ås, som ofvanpå är helt platt, och hvars fot dels föga
höjer sig öfver hafsytan (åtminstone i vesterl, dels utgöres af denna
hafsyta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
