Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERR AINLÄR A.
13
mänga att omedelbart hälla reda på. Till afhjelpande häraf har
man af gammalt (ganska lofligen) indelat dem i klasser af olika
rang och värdighet. Dessa klasser omnämnas af följande författare:
a) Marelius: Om land- oeh fjällryggarna &e.
b) Tavaststjerna: Topografi (sid. 170),
c) Akrell: Underrättelser till kartan öfver Sverige,
d) Akrell: Om rekognoseringar,
e) Lefrén (i Ståls topografi),
f) Wergeland: Militair-topographie,
men benämnas af dem pä följande olika sätt:
l. 2. 3. 4.
a) Landrygg Sidorygg
b) Stamås Sidås Hufvudgren Sidogren
c) Hufvudrygg Sidorygg Sidogren
d) Hufvudrygg Sidorygg Hufvudgren Sidogren
e) Hufvudrygg Hufvudgren Sidorygg
f) Hufvudrygg Hufvudgren Sidorygg Sidogren
Sedan terminologien beklagligen trasslat sig på detta sätt, torde
- man nödgas öfvergifva alla dessa benämningar, och i stället endast
säga: landthöjder af l:a, 2:a, 3:e, 4:e ordningen. Dock har, i ofvan
stående tabell, ordet hufvudrygg icke fler bemärkelser än en.
Nyare tyska författare skilja fbrsigtigtvis meUan Hauptriicken,
som är högst, och innehåller de största massorna, samt
Schluss-riicken, hvarmed menas vattendelaren. Härmed har man erkänt, att
båda icke alltid sammanfalla. Förgreningarna heta på tyska :
Haupt-äste, Nebenriicken, Nebenäste, Gebirgszweige, Nebenzweige, Abfälle.
Nu uppstår den fråga, hvilka bland landtryggarna må anses
värdiga att erhålla rang af hufvudrygg eUer landthöjd af första
ordningen. Ar den saken afgjord, så möter sedan ingen svårighet
att hänföra hvar och en af förgreningarna till vederbörlig klass.
Här måste man beklaga, att icke åssystemet, som i allt utgår
från vattendragen, följdriktigt sökte hufvudryggar endast i de
trakter, der elfvar eller åar upprinna, synnerligast der de upprinna
åt två eller tiere olika håll. Sådan hufvudrygg ginge då ungefar
vinkelrätt mot elfvarnas riktning; aldrig parallel dermed. Så ofta
det sist nämnda förekommer, vore landthöjden af andra ordningen.
På detta sätt, som ingalunda strider mot systemet, utan tvärt om
yrkas af en del utländske författare (t. ex. G-omez), skulle man,
såsom längre fram skall visas, hafva kpmmit sanningen betydligt
närmare, om också åtskilliga allvarsamma anmärkningar ännu
qvar-sta. Skälet, hvarför ej sä skedde, var dels ett begär att få aUa
hufvudryggar inom samma ö eller fastland att utan afbrott sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
