Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TERRAIN LÄRA.
15
ver allt antydande en landthöjd af andra ordningen. Det hjelper
icke, att öfver närmaste vatten hacje landtryggen ej större höjd,
än att han kunde af Göta kanal-bolag tvärt genomgräfvas. Redan
Marelius visste dock, att »Landet efter en wiss Tract mellan
Wi-ken och Tidan, vid Moholm, är allenast 5 Alnar högre än Wiken».
Men nog fä vi ännu behålla denna hufvudryggen en tid bortåt;
kanske till tidernas ända. Misstaget hade, som sagdt, lätt kunnat
undvikas, om man sökt hufvudryggar endast vid vattendragens
källor. Man skulle då, vid första ögonkastet på kartan öfver
Skandinavien utan svårighet kunnat urskilja hufvudsakligen tvä
höjdsystem: det ena längs genom Norge, från Kristiansands stift
till Alten elf; det andra, som kunde kallas Göta högland, genom
Vestergötland och Småland, i ungefärlig rigtning VNV—OSO, eller
vinkelrätt mot den förmenta hufvudryggen.
Den insigt man härmed vunnit är ej att förakta, men må dock
ej öfverskattas. Först och främst lemnar den kamhöjd och
topp-höjd alldeles obestämda och afser endast dalbottnarna. Dermed
är landets allmänna grund-yta gifven, öfver hvilken alla åsar,
ryggar och toppar höja sig ungefär som upphöjdt bildverk på en
bugtig sköld. Denna grund-yta bildar sjelf flere eller färre kullar,
i stort taget. Hvarje sådan kulle eller hvälfning innefattar icke
blott den nejd, der vattnen upprinna, utan jemväl hela sluttningen
derifrån, så långt den af vattendragen utvisas. När landtryggarna
sammanföras till dylika höjdsystem, är det tredje steget taget till
ordning och reda.
Och nu vore man således vid målet? Nej tyvärr! Deri
fattas mycket. Man har fått all den hjelp, som vattendragen förmå
lemna. Här slutar åssystemet. Nu nödgas man vända sig till
siffrorna, och det besked de afgifva är genast från början så
be-skaffadt, att det väl må förbrylla.
Man befinnes nemligen hafva tilldelat lika rang, heder och
värdighet åt två hufvudryggar, af hvilka den norska hinner till
2,500 meter, men Götalands endast till 377, så att den först nämnda
är nära 7 gånger högre.
Vidare upptäckes snart, att på Filefjeld har den norska
hufvudryggen en kamhöjd af 1,250 meter, men mellan Jemtland och
Trondhjein blott hälften så mycket. Sänkningen från södra delen
af hufvudryggen till dess mellersta del är således lika betydlig
som från den sist nämnda ända till hafvet. Härom gifva
vattendragen ingen aning. Efter några fler dylika upptäckter kan man
lätt frestas att alldelas fälla modet och kasta öfver bord allt
biträde af hydrografien, såsom endast bedrägligt och förvillande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
