Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
såsom förstudier till hennes senare utgifna
arbeten, novellen »Marianne» och följetongen
» Höststormar».
Otillfredsställelsen med sitt lif, och en stän-
dig längtan efter något högre, bättre, ger sig
ofta uttryck i bref från denna tid. Så heter
det en gång:
»Ack, hvilket dystert, sorgligt lif är icke detta,
fullt af halfhet och ofullkomlighet. Ingen fröjd, om
än aldrig så liten, utan någon droppe af bitterhet,
ingen känsla, hvari ej emellanåt missljud insmyga
sig! O, den som ej hade något sådant som hjärta,
fantasi och tanke. Dessa tre äro så alltför trött-
samma ibland!»
En annan gång heter det:
»Ibland tycker jag att allt är så mörkt och tungt,
att hela det mänskliga lifvet är som en enda stor
orättvisa. Hela jorden är ju så skön, naturen andas
blott kärlek och tillfredsställelse, är det då ej grymt,
att människan beständigt skall längta efter en säll-
het, som hon ser och känner, men som obarmhärtigt
flyr henne — men det är orätt klaga. Är ej denna
längtan och otillfredsställelse med vårt lif här nere en
borgen för att det måste finnas någon annan bättre
tillvaro än vår närvarande.»
Mathildas varma hjärta och medkänsla för
andra, kom henne också att upptaga deras
lidande såsom eget:
»O, hvad det finns många, som lida till själ och
kropp!» utropar hon i ett bref. >Egentligen finnes
det väl ingen lycka här i världen, ty om man själf
är fri från sorger, måste man ju alltid känna sig be-
rörd af andras lidande. Besynnerliga, oförklarliga
gåta, som kallas det mänskliga lifvet! Tror du att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
