Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AT
till ljusets nejder. Liksom mamma säger jag: ”Intet
binder mig, inte ens önskan att skona eder »
Huru mycket som innefattas i dessa senare
ord förstär blott den, som vet med hvilken
outsäglig kärlek och hängifvenhet Mathilda
var fästad vid sin syster, och huru tanken på
att skiljas från henne förut varit, såsom Mat-
hilda en gång skrifvit, »nästan outhärdlig.»
Sedan Mathilda genomgått den ofvannämnda
operationen, som blef mera ingripande än man
först tänkt, och därefter äfven en mycket svår
lunginflammation, hvarunder det flera dygn
vägde mellan lif och död, men förbättring
slutligen inträdt, skrifver hon 17 mars från
Sophiahemmet:
»Nu är jag så mycket bättre, att jag kan skrifva
några rader — om än mycket återstår, innan jag får
igen de små krafter jag förut hade. Alla spå mig
emellertid, att jag efter detta skall blifva friskare än
någonsin. Ja, det står i Guds hand. Han har hit-
intills så underbart hjälpt mig igenom alla lidanden;
han skall ock hädanefter hjälpa. Gud med oss i lif
och döds...»
Den 3 juli, efter flera månaders stilla hvila
och den ömmaste omvårdnad af kära vänner
i det vackra, egna lilla hemmet Sagabo vid
Stocksund, skrifver hon:
»Jag tycker det är vemodigt, att solen redan går
ifrån oss, att vi nu gå emot mörkret, men — vi närma
oss också mer och mer det stora mörkret och det
eviga ljuset; grafvens mörker, som skall skingras för
evigt af det ljus, som varar. Mitt inre jublar vid
tanken, att förklaringens ögonblick dock närmar sig.
Det kan ibland bli så förunderligt stort för mig detta.
re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
