Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
härligheten ständigt stod för henne. Det
sista brefvet af hennes hand är dateradt 4
mars 1908:
»Dagar komma och försvinna och för hvarje dag
som gått, för hvar natt som gått till ända, tackar
jag Gud, att jag nalkats ett fjät närmare det stora
efterlängtade målet... — Aldrig, så synes det mig,
har Guds ord för mig haft en så underbar, lifgifvande
kraft som under denna svåra lidandets tid. Jag har
riktigt känt, att Guds ord — bibeln — är något helt
annat än allt det skönaste en människohand kan
skrifva.»
Det var ock endast Guds ord, som visade sig
ha makt att icke allenast lindra utan rent af
stilla hennes ångest och plågor. Och då dessa
voro alltför stora, kunde ock någon af hennes
omgifning under timmar få sitta vid hennes
bädd, sakta läsande eller upprepande bibel-
språk. Mathilda hade alltsedan sin omvän-
delse haft sin glädje i Guds ord och lefvat
i innerligt umgänge med sin Gud. Men det
var dock först på hennes sista sjukbädd, sedan
det blifvit henne själf klart, att döden förestod,
som hon fullt insåg, att den rättfärdighet, som
hon under alla de gångna åren sträfvat efter, icke
höll; då var ock »det stora högtidliga ögon-
blick» — såsom hon själf några år förut skrif-
vit — »inne, då den sista förskansningen faller,
och den starke, mäktige, som man så länge
motstått, tvingar en att ödmjuk och förkrossad
sjunka ned vid korsets fot.»
Därmed började ock den själfrannsakning,
som kom henne att inse nödvändigheten af
att få allt, som på något sätt kunde stå hin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
