Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Men det var icke blott denna unga flickas
hängifvenhet, som lyste upp Mathildas sjuk-
bädd, ty sällan har väl någon under lidan-
dets dagar varit omgifven af så många tro-
fasta vänner, förutom hennes syster, den mest
älskade af alla, samt den, som under den sista
svåra sjukdomen var hennes ständiga sällskap
och outtröttliga vårdarinna. |
I den stora vänkretsen står främst hon,
som Mathilda själf kände: »såsom af Gud sig
gifven till tröst under sin långvariga lidandes
tid», och som under sexton år troget delade
såväl de svåra, mörka stunder som de ljusa,
lyckliga. Betecknande för denna vänskap skref
ock Mathilda:
Du ger af din rika kärlek; du ger af din glädjes skatt.
Du ger af ditt väsens klarhet en strimma åt sorgens
natt!
I mån som döden närmade sig var det
som om all Mathildas forna ångest och oro
skingrades och som om alla de själsstrider,
hvilka förut marterat henne, upphörde. Därför
kunde hon ock hälsa en vän, som beklagat,
att hon skulle ha det så svårt: »Nej, säg
henne, att jag är lycklig, lycklig, emedan jag
har Jesus».
Midt under de svåraste plågor hörde man
henne yttra: »Min kropp och min själ jubla
mot lefvande Gud», eller bad hon: »Dyre,
älskade Jesus, kom snart!» eller sade hon
med glad förvissning: »Herren skall uppe-
hålla mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
