Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad, Hallands län. Af Ernst Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SLOTT OCH HERRESÅTEN
talet af familjen Ribbing och tillhörde sedan
de danska släkterna Bielke (Falster), Hvitfelt,
Beck och Bille. År 1650 fick Sperling tillstånd
att flytta säterifriheten från Snöstorp till
Sperlingsholm, som han anlade och bebyggde på
byn Klackerups ägor och uppkallade efter sig
själf.
; Casper Otto Sperling föddes i Mecklenburg
15090, kom som 16-årig till Sverige och blef
musketerare vid öfverste Seatons regemente,
tjänte sedan vid en mängd svenska regementen
och var öfverste för Södermanlands regemente
och för Lifgardet samt 1645
generalkrigskommissarie vid armén i Skåne. Han var en mycket
duglig man på många områden, men mildhet
mot underlydande lärdes ej i tidens hårda
fältlif — och Sperling tycks ha haft mindre däraf
än de flesta. Då allmogen framförde sina
klagomål vid riksdagen år 1650, klagades
»gruffveligen öfver Sperlingen». Han dog år 1665,
och Sperlingsholm ärfdes af andre sonen Göran
Sperling, då kapten vid öfverste Berndes
dragoner, 1676 generalmajor och landshöfding i
Halland, sedermera generalguvernör öfver
Ingermanland, Karelen och Kexholm samt grefve
och fältmarskalk. Han dog i Narva 1691 och
ligger tillsammans med sin första hustru
Ingeborg Lillehöök af Fårdala begrafven i
Halmstad kyrka. Hans tredje fru Märtha Fleming
hade år 1684 som morgongåfva fått
Sperlingsholm, hvilket hon innehade till sin död år 1747.
Efter ett års arftvister löstes Sperlingsholm
af fältmarskalken friherre Georg Bogislaus Staël
von Holstein på Wapnö, som var gift med
Göran Sperlings dotterdotter Ingeborg Christina
Horn af Rantzien, men han sålde gården
omedelbart till sin svåger, sedermera fältmarskalken
friherre Carl Henric Wrangel till Adinal,
hvilken som fånge efter Pultava fördes till Moskva
och där under fångenskapen blef gift med Märtha
Helena Horn af Rantzien, hvilken tillsamman
med sin far och sina syskon tillfångatogs af
ryssarne 1704, då Narva föll. Är 1741 efter
den ojämna striden vid Willrmanstrand föll
Wrangel för andra gången i ryssarnes händer —
och blef skaldernas och folkfantasiens hjälte. De
sista åren af sitt skiftesrika och mångbepröfvade
lif bodde han på Sperlingsholm och dog där
år 1755 samt ligger med sin hustru begrafven
i det Gaggeska grafkoret i Hamstad kyrka.
Efter moderns död 1771 öfvergick
Sperlingsholm till yngste sonen Georg Gustaf Wrangel,
som efter ett äfventyrligt och verksamt
krigarlif år 1681 blef landshöfding i Halland samt
slutligen minister i Italien och dog i Livorno
år 1795. För sitt energiska arbete för
kronobrännerierna under Gustaf III:s tid — och för
utminuteringen af varan, fick han tillnamnet
»Brännvins-Wrangeln»; landshöfdingen i
Östergötland hotade han med tjänstens förlust,
därför att öfver 100,000 kannor brännvin funnos
osålda inom hans län. Då han lämnade
landet öfverlät han Sperlingsholm på sin
brorson, landshöfdingen Carl Adam Wrangel,
hvilken år 1810 skänkte Sperlingsholm och
Araslöf i Skåne till sin son baron Henning Gustaf
Wrangel, enligt Anreps korta karakteristik
»känd genom sina kärleksäfventyr, sitt
häftiga lynne och sina dueller». Han var kapten
vid Svea lifgarde och var med i sista finska
kriget, men vid regementets därpå följande
degradering tog han afsked år 1809. Som
ofvan nämndes fick han året därpå af sin far
Sperlingsholm och gifte sig med den 17 åriga
Anna Hedvig Lewenhaupt — »Sveriges rikaste
och starkaste, vackraste och mest oemotståndliga
karl med Sveriges härligaste qvinna».
Henning Wrangel intresserade sig mycket
för jordbrukets förbättrande och skogsskötseln
samt anlade afvelsgårdarne Wrangelsro och
Willmanstrand. Han inrättade en Lancasterskola för
100 barn och byggde ett stort magasin för
Ti
Sperlingska gamlegården.
spannmål, uteslutande afsedd för lån åt
godsets underlydande. Han präglade
särskilda mynttecken för Sperlingsholm,
de flesta af koppar och runda, med
»Henning Wrangel» på aversen, andra
hafva en bikupa omsvärmad af bin och
inskriptionen: »Himlen välsigne
idogheten». Af poletterna är en af lera;
samtliga hafva det Wrangelska vapnet.
De nio mynttecknen finnas beskrifna i
Neuman »Beschreibung der
kupfermünzen» Prag 1869. Exemplar af dem
d jämte stansarna förvaras ännu på Sper-
lingsholm. Hvad en dylik detalj klar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
