Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsnäs. Åtvids, Björsäters, Värna, Grebo m. fl. socknar, Bankekinds och Kinda härader, Östergötlands län. Gärdserums m. fl. socknar, Norra Tjusts härad, Kalmar län. Af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI ENSK. A SI. 2 OCH HERRESA ATEN
derna i Åtvid under 1600-talet berättas ha varit
så rika, att de begagnade kopparhällar framför
sina förstukvistar, blef det nämligen ingen
riktig fart i driften, och under de första
decennierna af 1700-talet hade denna råkat i sådan
lägervall, att man i det närmaste hunnit
glömma de gamla grufvornas både läge och namn.
Men på 1750- talet, ungefär 5aitidi som biskop
Brasks nu i statens historiska museum förvarade
ring — af guld med infattad granat — vid
upprensningen af en
grufva hittades,
återupptogos arbetena under
ledning af löjtnant David
Hallonqvist, och sedan
1762 ett bolag bildats,
började företaget krönas
med framgang Bland
bolag smannen intogs
främsta platsen af den
driftige och outtröttlige
Dora Adelswärd, vid
denna tid krigsråd,
sedermera titulär
landshöfding och friherre. Redan
1764 var han ägare af
hälften af bolagsaktierna,
1777 innehade han fyra
femtedelar af dem, och
sedan han några år
senare blifvit ägare af de
återstående, stiftade han
år 1781 af kopparverket
vid Ätvidaberg samt 63
hemman i de
ofvannämnda häradena och
frälseräntan af 105/8 mantal under
benämningen baroniet Adelswärd ett fideikommiss för
sin släkt. Det i Atvids socken belägna säteriet
Näs, som nu fick namnet Adelsnäs, utgjorde
hufvudgården i det stora egendomskomplexet,
och år 1783 erhölls k. m:its stadsfästelse på
fideikommisstiftelsen, som har blott en
motsvarighet i vårt land, nämligen det släkten
Beck-Friis tillhöriga »grefskapet» Börringe.
Det Adelswärdska fideikommisset är nämligen
Sveriges enda »baroni», och stiftelseurkunden
innehåller den bestämmelsen, att titeln och namnet
baron Adelswärd skall tillkomma
fideikommissets innehafvare, äfven för den händelse ätten
på manssidan utgår, »i hvilket fall k. m:t
förlänar denna egendom till någon annan af sina
trogna undersåtar, som därtill kunnat göra sig
värdig, dock att företräde om möjligt därvid
lämnas någon af namnet på kvinnosidan.»
Guvernören Nils Assersson Mannersköld (1584—1665).
Näs eller den af gårdarna, som af Johan
Adelswärd valdes till medelpunkt för hela
besittningen och som allt sedan 1780-talet under
sitt nya, nyss anförda namn kan sägas beteckna
sammanfattningen af det hela, leder sin historia
som sätesgård tillbaka till början af 1500-talet.
Dess förste med säkerhet kände ägare var
nämligen Esbjörn Thorkilsson eller »Esbjörn
skrifvare», hvilken år 1529 var befallningsman i
Jönköping och tre år senare af Gustaf Vasa
erhöll adelskap och
sedermera blef slottslofven
först på Kalmar och
sedan på Stegeborg. Gift
med Margareta Somme,
hade han sonen Sven
Esbjörnsson, som var
öfverstebefallningsman på
Kronobergs slott och gift
två gånger, nämligen i
ätterna Bagge till Berga
och Bååt. Näs tycks
efter honom ha ärfts af
hans yngste son
Lindorm Svensson, hvilken
var ryttmästare och gift
med Müärta Ribbing,
dotter af riksrådet Peder
Ribbing till Ulfsnäs.
Dessa makars äldste son,
majoren vid Smålands
infanteri Svuen Lindorms-
son, som skref sig till
Näs, Grundevad,
Sjögård o. s. v., tog år
1625 å ättens vägnar och
med namnet Bock aj Näs introduktion å
riddarhuset, men fädernegården tyckes ungefär
samtidigt ha gått ur släktens ägo. Ar 1623 nämnes
nämligen såsom dess ägare en Johan Persson
Hane, befallningsman på Västerås slott, och
efter honom öfvergick gården som
kronodonation till guvernören och ztäthällaren öfver Dorpt,
sedan landshöfdingen i i Älfsborgs län, den tappre
Nils åAssersson Brmrsaoli. Öfver honom och
hans tvenne fruar, Christina Böckler och Anna
Wrangel, finnes ett grafmonument äfvensom
andra minnen i Åtvids kyrka. Näs’ ärfdes af
ende sonen i andra giftet ryttmästaren Gustaf
Mauritz Manner. sinli. en tapper men orolig
och bullersam man, om hvilken sägner länge i
orten fortlefde*, men reducerades från honom
och hans fru, Adriana De Besche, till kronan.
* Bland annat berättas, hur Mannersköld vid Näs anlade en skans,
hvarifrån han med skarpa kanonskott skrämde prästen i Åtvid.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
