Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bollerup. Bollerups socken, Ingelstads härad, Kristianstads län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SL OT T o CH HERRESA TEN
ej minst bidrager till Bollerups måleriska prägel,
men själfva dn stenlagda borggården upptager
endast dess västra hälft, begränsad i norr af
stenhuset och dess nyare tillbyggnad, i söder af
det moderna stora boningshuset; i väster ligger
ett af trädgrupper omgifvet lusthus, men där
stod ända till 1844 en stenbyggnad af gammalt
datum. Å den östra delen af bLorgholmen finner
man nu mer en trädgårdsplantering, men
gifvetvis ha där stått nu sedan långt tillbnka
försvunna uthusbyggnader.
I den berättelse, som generalkvartermästaren
Johan Hintzke 1676 afgaf rörande de
försvarsdugliga borgarne i Skåne, säger han, att
hufvudbyggnaden då var alldeles förfallen och
obrukbar samt i saknad af både tak och golf.
Gårdens andra boningshus hade i nedre våningen
några hvälfda gemak. Rummen i öfversta
våningen begagnades till sädesvind. Öfriga smärre
hus, af hvilka Falk Lykke hade uppbyggt några,
voro i ganska bristfälligt skick. Gården omgafs
af en grund vattengraf af 38 fots bredd.
Utanför denna, vid de båda utkörsvägarna, låg en
stark vall, försedd med en primitivt uppkastad
bastion, från hvilka den flacka omgifningen kunde
bestrykas med skott, och ett angrepp
någorlunda afvärjas. Ägare till Bollerup var denna
tid Otto Rantzau på Seeland.*
Weibull antar, att Hintzke med hufvudbygg-
naden menar det nuvarande stenhuset, som då
skulle saknat både tak och golf och varit
alldeles utdömdt. Är detta så alldeles säkert?
Generalkvartermästaren borde väl då nämnt
något om dess gamla solida hvalf, som finnas
kvar ännu i dag i sitt ursprungliga skick.
Däremot talar han om hvalfven i det andra
boningshuset och upplyser om, att dess öfversta
våningar tjänade till spannmålsvind. Denna korta
be-Sh förefaller mig bättre passa in på det
ännu bsvarada huset. Märkligt är blott, att det
redan då var degraderadt till magasin.
Slutligen synes mig borgholmens aflånga läge
i öster och väster tala för ett ursprungligt
stenhus å den västra delen, medan
ladugårdsbyggnader tidigast upptagit den östra. Till detta
ursprungliga hus, som sannolikt varit det, som
1844 nedrefs, kom på 1500-talet det nuvarande.
I hvarje fall omtalas 1676 endast ezf hus med
hvalf, och helt säkert är det just det, med
hvilket vi här skola sysselsätta oss.
Huset höjer sig i fyra våningar med höga,
spetsiga, fordom tinnade gafvelrösten, af hvilka
nu mer endast det östra ligger fritt. Längden
Martin Weib
Skånska samlingar.
3 ull, Anteckningar rörande
1872.
Skånska herresäten.
98
är 86 fot, bredden 351/4 fot. Från gården stiga
vi direkt upp för en trappa genom den branta
tresprångiga rundbågshvälfda portalen in i den
andra våningen. Ursprungligen låg
portöppningen högre, enär gårdens nivå höjts under
tidernas lopp. Den källardörrliknande öppningen
till vänster, som antagligen i början på 1700-talet
upptagits, för oss in till bottenvåningen. I det
inre finner man nämligen intet spår af
trappförbindelse mellan dessa våningar, endast hål i
hvalfven. Några ursprungliga ljus- och
skottgluggar finnas ännu kvar, särskildt å den norra
långsidan. Men de allra flesta ha i senare tid
förstorats och täckas numer af träluckor.
Murarna äro uppförda af tegel och kalksten. Ytorna
ha flera gånger öfverdragits med puts. I
hörnen äro dock kalkstensinfattningar synliga.
Upptill afslutas långsidorna af en mycket kraftig
rundbågsfris med breda tryckta bågar, hvilande
på små konsoler. Den östra gafveln visar ett
helt system af omväxlande spetsbågiga och
rundbågiga nischer samt insänkta rundlar och
trekanter. Ett tandsnitt afslutar nedtill
gafveldekorationen. I sitt oskadade skick med de
hvitputsade fälten emot tegelytorna torde den gjort
en ståtlig effekt. Denna gafvel jämte den nämnda
frisen med sina långsträckta bågar kan väl
knappast uppstått tidigare än omkring 1550. Det
är ej otänkbart, att det är den rike Mauritz
Krogenos, som är byggnadens upphofsman, samt
att sonen Olof Krogenos har fullbordat
densamma. Det är helt naturligt, att den nya tiden
ville röra sig med rikare former och hade större
anspråk på utrymme och bekvämlighet.
De två första våningarna äro täckta med
gotiska korshvalf, 14 i hvardera, uppburna i
midten af en rad af sex åttkantiga pelare. Dessa
ha fyrkantiga kapitäl, som uppstått på ett enkelt
och bekvämt sätt. De äro nämligen resten af
en ursprungligen fyrkantig pelare, hvars sidor
affasats, så att en åttkant uppstått. De kraftiga
hvalfstrålarne visa en hjärtformig profil, och en
slutsten med fyra hjärtformiga spetsar markerar
hvalfvets midt.
I nedersta våningen är i väster ett rum
afskildt med en pelare i midten. Stenbänkar äro
anbragta utefter sidorna. Ungefär vid
byggnadens midt framspringer i denna våning från
norra långväggen en väldig spisel.
Skorstenspipan är bortbruten. Man står dock litet
undrande inför denna pjäs rörande dess
ursprunglighet. Har ingen egentlig trappförbindelse eller
någon portöppning utåt funnits, torde den ej
uppstått samtidigt med byggnaden, utan är
betydligt senare. Den enda synliga förbindelsen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
