Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dybeck. Östra Vemmenhögs socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med initialerna L och B). Denna så tilltalande
dekoration är likväl icke ursprunglig. Den är
visserligen gammal, men är af förre ägaren
inköpt i Tyskland och här uppsatt.
Det södra fyrkantiga tornet har höga svängda,
af horisontala lister fördelade gafvelrösten i norr
och söder. De, liksom det vidbyggda
åttkantiga trapptornet, äro af senare datum
(1600-talet). AÄf några detaljer finna vi, att tornet
måste vara ganska gammalt. Pa dess östra vägg
se vi t. ex. upptill en snedställd sköldformig
blindering. Den motsvaras naturligtvis af en i
motsatt riktning vänd sköldfördjupning, som nu
döljes af trapptornet. En tämligen högt belägen
ursprunglig ingång till det fyrkantiga tornet
finnes ännu å dess norra vägg. Till den hvälfda
källaren är nu mer nedgången i trapptornet.
Den höga spira, som prydde det senare och
uppges tjänat sjöfarande som märke, borttogs i
slutet af 1700-talet.
Dessa gamla hus med anor såväl från
primitivare tider, då ett par tunna tegeltorn
kunde anses verksamt bidraga till borgens
försvar, som från det estetiskt mer kultiverade
1600-talet, hvilket sökte göra det hela så
beboeligt, bekvämt och prydligt som möjligt, bilda
tillsammans måleriskt verkande grupper, i hvilka
ej minst det oregelbundna och oväntade utgöra
ett betydelsefullt element, grupper, som förmå
sätta vår fantasi och kombinationsförmåga i
rörelse och väcka vårt lifligaste intresse, äfven
i det hänseendet, att de i så orördt skick nått
fram till våra dagar.
Den långa tid, som gården var uppdelad i
två skilda hälfter, hörde det östra långhuset med
det norra tornet till den ena parten, det norra
och det västra långhuset med anslutande torn
till den andra parten. I slutet af 1700 talet
uppkommo efter de olika ägarna, familjerna
Gyllenkrok och Ehrensparre, benämningarna
Kroke-parten och Sparre-parten på så sätt, att
till den förra hörde östra, till den senare västra
sidan. Den å borggården i söder och norr
löpande rännstenen bildade en gränslinie, som
enligt Ljunggren t. o. m. parternas hundar visste
att respektera.
Slottet omges i trenne väderstreck af
vidsträckta parker och trädgårdar. En egendomlig
fägring erbjuder den väster ut belägna. Där
låg fordom den förut omtalade lilla sjön, som
i senare tid förvandlades till en större damm med
trädbevuxna små holmar. Den yppigaste
vegetation, nästan sydländskt verkande, omger dammens
grönskande stilla vatten, där vildänder simma
omkring under bokarnes, almarnes och alarnes
löftunga grenar.
Vid denna natursköna vildt växande parks
södra sida finna vi en stor frukt- och
köksträdgård. Där denna gränsar till landsvägen, som
löper förbi slottets västra sida, står ett gammalt
som magasin tjänande gråstenshus. Det gör
ett högst vördnadsvärdt intryck, och man börjar
undra om medeltidsminnen möjligen spöka i
detsamma, då inskriptionen öfver den östra dörren
plötsligt tar bort våra illusioner. Den lyder
nämligen: »Opbyggd af G. E. 1780?.
En ståtlig, välvårdad slottspark, omsluten af
väldiga bokar, almar, kastanjeträd etc. breder
sig söder om slottet. Den gör ett verkligen
förnämt intryck, liksom slottet och dess om-
Dammen i parken.
481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
