Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dybeck. Östra Vemmenhögs socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonen Jörgen Marsvin, som blef riksråd och
krigare, liksom fadern. Han deltog i det
nordiska sjuårskriget, ehuru föga lyckligt. Så t. ex.
misslyckades han grundligt som befälhafvare för
den undsättningsexpedition, som skickades att
understödja Rantzau i dennes trångmål i
Östergötland och Småland. Tage Hollunger hade
uppbyggt det stora medeltidshuset och påbörjat
gårdens befästning. Jörgen Marsvin fortsatte
detta byggnadsarbete. Han var gift med Karin
Gyllenstierna. Bland deras barn finna vi dels
dottern Elin, som blef gift med Ludvig Munk
och mor till den bekanta Kristina Munk, dels
sonen Otto, som blef ägare till Dybeck.
Otto Marsvin var ägare äfven af Borsö,
sedermera Marsvinsholm, Sandby, Krageholm m. m.
och var en af Skånes rikaste män. I sin lust
för byggnadsföretag var han en typisk
renässansman. Af honom nyuppfördes 1644
Marsvinsholms ståtliga slottsbyggnad, restaurerades
Krageholm och Dybeck. Hvad han låtit utföra på
sistnämnda gård ha vi ej någon bestämd
underrättelse om, men antagligen hör t. ex. det norra
kvadratiska husets utsirning till hans verk därstädes.
Hans dotter Pernilla gifte sig med Lave Bllle,
hvilken slutade sina dagar 1679 som
landsdomare öfver Låland och Falster. Han skall
enligt traditionen byggt de sammanhängande
norra och västra boningshusen. Ar 1684 delades
Dybeck mellan hans båda söner Jörgen och
Christian. Den förre fick den senare s. k.
Krokeparten, Christian åter den s. k. Sparre-parten.
Det blef i stort sedt en uppdelning af själfva
borgen i en östlig och en västlig part, medan
däremot de olika lotterna i ladugårdar och jordar
m. m. lågo blandade om hvarandra.
Båda bröderna kommo i ekonomiska
svårigheter. Jörgens familj råkade dessutom ut för
skandalhistorier, som tyvärr till stor del voro
sanna. Anledning gaf en af hans döttrar. Han
öfverlefde sina barn, och hans anpart af
Dybeck öfvergick till brodern Christians barn,
hvilka pantförskrifvit sin del till häradshöfding
Peter Sillnecker, efter hvars död parten gick
till hans syster Katarina Elisabeth Sillnecker,
änka efter borgmästaren Bengt Longh och
omgift med kamreraren Jakob Klerck, som 1711
köpte 2/3 af parten och 1725 den återstående
tredjedelen. Jörgens part pantförskrefs af syskonen
Bille 1713 till professor Thomas Thre, hvilken
samma år gifte sig med Petronella Katarina
Bille. Hon öfverlefde denne, liksom också sin
andre man, häradshöfdingen Nils Langelius,
adlad Bildensköld, hvarefter hela den Jörgen-
48
IDYBECK
Bille’ska parten, den senare s. k. Kroke-parten
ärfdes af hennes systerson kaptenen C. /. von
Löwen, som, om han ej har någon annan
bemärkelse, kan nämnas som den olycklige Johan
Jakob Ankarströms svärfar. År 1774 sålde denne
sin del i Dybeck till hofmarskalken baron Gustaf
Fredrik Gyllenkrok på Svenstorp.
Under tiden hade den Klerckska delen 1725
gått till Klercks svärson, öfverstlöjtnant Berndt
Tngelotz, som bodde på gården, då Linné 1749
besökte den. IHan dog 1765 och hans anpart
af egendomen gick med hans dotter Christina
till hennes make öfverstlöjtnanten Christoffer
Ehrensparre. Vi ha således nått fram till de
båda ägarfamiljer, efter hvilka Dybecks två
hälfter kommo att uppkallas. Ehuru
ituklyfningen nu för länge sedan upphört, hör man
stundom ännu i dag dessa benämningar.
Christoffer Ehrensparre ärfdes 1767 af sonen
Gustaf Ehrensparre († 1785), efter hvilken
Sparrepartens delar så småningom samlades hos hans
syster Eva Charlotta Ehrensparre, gift med
krigsrådet . W. Ljung/felt. Efter skilsmessan från
denne innehade fru Ljungfelt egendomen ensam
till sin död 1823. Därefter tillträdde sonen
Gustaf Ehrensparre Lrjungfelt possessionen. Han
afled redan 1845. FHans arfvingar, ett par
systrar, sålde bort stora delar af Sparre-parten.
Till sist köptes det återstående 1857 af
Krokepartens dåvarande ägare, godsägaren A. B.
Wallis, hvars fader grosshandlaren Albrekt B.
Wallis i Stockholm 1822 af arfvingarna till
friherre /f. A. Gyllenkrok, († 1820), köpte denna
del af Dybeck. Med det Ijungfeltska
herrskapet hade denna baron Gyllenkrok legat i
ständigt krig, i hvilket den ena processen aflöste
den andra. Det var t. ex. han, som 1802 af
pur kitslighet nedref porttornet, hvarigenom
rättstvist uppväcktes, då Sparre-parten — eget nog
— hade sin hkällare i tornet, som i öfrigt
tillhörde Kroke-parten.
Godsägaren Wallis, som förenade båda
parterna och gjorde Dybeck till ett helt igen efter
så långvarig splittring, var känd som en nitisk
och intresserad jordbrukare och gjorde gården
vida berömd för dess präktiga kreatursstam,
liksom han i många andra hänseenden sörjde
för godsets förkofran. Han afled 1903.
Dybeck, som äges af änkefru Ebba Waldlis,
född Rosenblad samt hennes tre barn
ryttmästaren A. Wallis, grefvinnan Z. Löwen, född
Wallis och fröken Jda MWallis, utgör till arealen
1,100 tunnland samt har (1912) ett
taxeringsvärde af 498,700 kronor.
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
