Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salnecke. Gryta socken, Hagunda härad, Uppsala län. Af Gustaf Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALNECKCE
— Salnecke var sannolikt den enda större
herregårdsbyggnad som Whitelocke sett på sin resa
genom Sverige till Uppsala. AÄAntagligen var
byggnaden vid tiden för hans besök vida
praktfullare än nu, då den beröfvats all sin
dekorativa utstyrsel med undantag af den vackra
sandstensportalen på norra fasaden.
Salnecke är beläget ett par kilometer öster
om Örsundsbro, straxt norr om Örsundaån och
nära dennas utlopp i Lårstaviken, en vik af
Mälaren. Några kilometer österut ligger det
från medeltiden härstammande Wiks slott och
det synes icke osannolikt att Georg Grisbach
haft Wik till förebild när han byggde Salnecke.
Huset är liksom Wik högt, nästan tornliknande,
uppfördt på rektangulär grundplan i tre våningar
med endast fem fönsteraxlar å långsidorna och
tre å gaflarna. Den höga resningen markeras
ytterligare genom ett högt, brant tak mellan
ett par höga gafvelrösten och med en stor och
hög takkupa, som reser sig ifrån takfoten å
hvardera långsidan. — Ofvan en sockel af
granitkvadrer äro murarna uppförda af tegel, nu
putsadt; hörnen markerade af en s. k.
hörnkedja af naturlig sten. Ursprungligen hafva
murarna sannolikt varit oputsade*, i teglets röda
äro
* I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas att Whitelocke,
då han beskrifver Stockholms slott, omtalar att detta var »rappadt
för att gifva det utseende af sandsten».
färg, kring fönstren hafva funnits omfattningar
och på de fyra nyssnämnda gafvelröstena en
rik dekoration med snirklar och ornament af
sandsten. Det var en byggnad till hvilken
talrika motsvarigheter funnos i det samtida
Stockholm, tillhörande samma grupp som det
bekanta Petersenska huset vid Munkbron. — Hela
huset gör numera ett tungt, ålderdomligt
intryck, men det hör, ehuru beröfvadt sin
dekorativa prakt, till de i sitt ursprungliga skick bäst
bevarade Upplandsslotten från den yngre
Vasatiden, 1600-talets förra hälft.
Hufvudportalen, som jämte räckor af vackra
smidda ankarslutar, är det enda som finnes kvar
af byggnadens ursprungliga yttre dekoration,
befinner sig på den öfre, norra långsidan;
egendomligt nog står den något på sidan (öster) om
husets midtaxel. Den halfrunda portalbågen
hvilar på ett par breda, korta murpelare, hvilka
äfven uppbära ett par små pilastrar med
bjälklag, som tangerar bågens hjässpunkt. I frisen
mellan förkroppningarna sitter en tafla med
följande inskrift: GEORG GRISBACH F. ANNA
SIBILLA SCHMIDTIN GEBOHREN VON
SCHWERBORN. GOTT ALLEIN DIE ElIR
SONST KEINEN MEHR. HERR SEGNE
UNSER KIRCHEN UND SCHUI. REGI.
MENT UND AUCH DEN RATIHSTUIII.
ZUR HAUSHALTUNG GIB SEGEN UND
Gårdsplanen med slottet och lilla stenhuset.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
