Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örbyhus. Vendels socken, Örbyhus härad, Uppsala län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEMSKA SLOTT OCH HERRESAÅTEN
Örbyhuas.
antyda personen —— sannerligen icke lågt, då
han skrifver: »Herr Gustaf Banér hafver det
gamla slottet A:iÄo MDCLXVIII uti ett kostbart
och efter ett skönt och veritabelt arkitektoniskt
sätt härligt palatium låtit förändra samt en skön
trädgård med akvadukter och fontäner anlagt.»
Om vi då särskildt med hänvisning till andra
likartade slott af kändt upphof — äfven
Löfstad i Östergötland kunde nämnas — anse
honom vara Nikodemus Tessin d. ä., torde vi
ej begå ett alltför stort misstag. Att här,
liksom vid det närbelägna Salsta, Tessins lärjunge
Matthias Spieler varit den öfvervakande
byggmästaren, torde ha rätt stor sannolikhet för sig.
Härmed ha vi endast gjort en loflig attribution,
som af Tessin-forskarne må upptagas till vidare
granskning.
Lyckligtvis kunna vi ännu i dag få en
föreställning om det ursprungliga Vasa-huset och
dess omgifvande befästningar. Resterna af denna
anläggning höra verkligen till det intressantaste
af i svensk byggnadskonst från äldre
dagar. En bild i »Suecia» från 1662,
medtagen för att, som Dahlberg säger, »kontentera
den kuriöse åskådaren», kompletterar, hvad som
är försvunnet. Dock är det näppeligen säkert,
att teckningen i hvarje detalj är riktig.
Mot 1400-talets slut byggdes, som Shamndes,
Örby fasta hus af Johan Kristersson Vasa. Det
Enligt Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna. Dat.
lWind-t
1662.
fick en rent tornartad form, 55 fot i fyrkant,
och med särskildt i de nedre partierna väldiga
murar. Åtminstone källarvåningen och den
första våningen försågos med solida hvalf, tunn-
och korshvalf — de finnas ju ännu i godt skick
— medan de återstående två våningarna säkert
äfven ursprungligen täcktes af bjälktak.
Jordvåningen hade naturligtvis tidigast endast smala
gluggar, som senare — under Johan IIL:s tid(?)
— fingo sin nuvarande utvidgade form.
Dahlberg har ej tecknat några fönster alls å denna
våning endast en högt upp belägen
dörröppning. Däremot få de öfre tillräcklig
upplysning. I tredje våningen har han därjämte
anbragt ett par stupgluggar. I hörnen af denna
våning finna vi, liksom å Viks slott, små runda
hängtorn, den fo upprinnelsen till från
borgen utspringande verkliga torn. Det
skifferklädda taket hade åt alla fyra sidor sluttande
plan och slutade öfverst i en fyrkantig lanternin.
I takets hörn uppenbara sig fyra höga
skorstenar. Lanterninen är dock en skapelse af
renässanstidehvarfvet, och det hos Dahlberg
synliga taket har antagligen uppförts i
sammanhang med dennas tillkomst. I sin helhet
representerade detta hus en i vårt land
förefintlig medeltida borgtyp, torntypen, hvaraf ganska
få exempel finnas i behåll.
Borgen hade för försvarets skull lagts vid
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
