Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forsmark. Forsmarks socken, Frösåkers härad, Stockholms län. Af Carl R. af Ugglas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSMARK
Hvita salongen (nr 23 å planen).
representativaste rum, en festlig interiör från den
äldsta gustavianska epoken säkerligen från
den Jenningska tiden omkring år 1770 — ännu
med rokokoreminiscenser i detaljerna, men som
helhet präglad af den nya tidens svala och lätta
grace. De hvita väggarna dekoreras af ett
ramverk i guld med upphängda guirlander, knutna
af rosor, vallmo och andra blommor, som
också fylla här och där inställda trädgårdskorgar
och slingra sig kring de stora gyllne urnorna
på de smala hörnfälten. En skara trånor och
andra vadare, en kyckling, en paradisfågel äro
ifrigt sysselsatta att picka på blad och refvor,
och från ranka till ranka flyga fjärilar och
kolibris. Teckningen är liflig och elegant,
koloriten lysande och utomordentligt harmonisk: de
roströda, blå- och gröngrå, i rik skala
varierande färganslagen bilda med allt guldet en enhet
af förträfflig verkan, förhöjd af bakgrundens klara
hvita. De båda dörröfverstyckena den ena
med putti lekande med musikinstrument, den
andra med genier bärande de fria konsternas
sinnebilder äro hållna i rödt med figurerna
modellerade i hvitt, i stil med de af tiden så
älskade rödkritecroquierna. Mellan fönstren sitter
inom en skuren och förgylld ram en medaljong
med ett damporträtt i grisaille och sepialavyr,
en Diana, enligt uppgift med fru Jennings’ drag.
Det är beklagligt, att trots allt hvad man
särskildt tack vare Mila Hallmans forskningar
dokumentariskt känner om de svenska tapetmålarne
under 1700-talet, monumenten själfva ännu äro
så föga studerade, att man för närvarande få
säkra utgångspunkter äger för besvarandet af
frågan om mästarens namn. OÖrtstraditionen
nämner Louis Masreliez en beteckning som
dock icke ens expressis verbis behöfver
vederläggas. Kanske kunde man gissa på Johan
Pasch, den förnämste bland »tapetmålarne»; man
vet ju, att han själf protesterade mot denna
titulatur som allt för blygsam och ville betraktås
som konstnär så god som någon, ett kraf hvars
berättigande ett arbete som Forsmarks »Hvita
salong» icke behöfde jäfva. I så fall måste den
utförts omedelbart före hans död (1769), men
onekligen är man böjd att hellre anse den
tillkommen åtminstone några år senare — huset
stod också, som sagdt, färdigt först 1774 — helst
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
