Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leckö. Otterstad socken, Kållands härad, Skaraborgs län. Af Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ventarium af 1675,
behandladt af Olof
Granberg (Ny Ill.
Tidning 1899),
som sökt
identifiera några af
målningarna med
ännu kända arbeten.
Med Magnus
Gabriel De la Gardie
slutar Leckös
storhetstid. Karl XI
inskränkte sig till
att å slottets
yttersta port anbringa
sitt och kronans
bomärke, det
krönta C med årtalet
1687, betecknande
nog utfördt i trä,
icke sten, samt att
tillhålla den
afhysta stormannen att
till slottet återföra
de taflor bl. a.
äfven plafonder,
hvilka han velat rädda
undan. Så stod
slottet någorlunda
i ordentligt skick
och orördt, till dess
staten själf
igångsatte dess
systematiska plundring
på 1820-talet,
bortförde porträtt och
andra taflor och
lät allt, som kunde
rubbas, gå under
klubban till de
lägsta pris. Icke dess
mindre hör Leckö
till vårtlands
märkligaste historiska
minnesmärken.
Nästan enastående
inom Sverige äro
de däri bevarade
resterna af den
medeltida
biskopsborgen. Och hvad
som återstår från
De la Gardiernas
dagar intresserar
Hogenskild Bielke.
Efter en oljemålning på Sturefors.
Spisel i ett rum i andra våningen,
sydöstra hörnet.
SVENSKA SLOTT OCH HERRESÅTEMN
oss ej blott personhistoriskt. Trots sitt ringa
estetiska värde måste det vara oss dyrbart såsom
ett rikt och växlande materiel till smakens historia
under storhetstiden. Vi se i alla dessa tarfliga
arbeten uttryck för huru de europeiska
kulturströmningarna, den ena efter den andra, nådde
våra aflägsnaste landsorter, huru dagsmodet från
Tyskland, Nederländerna och Frankrike tedde
sig i en afkrok af Västergötland. Ett besök på
Leckö efterlämnar ej blott känslan af hvad den
gamla borgen mäktar att ge oss utan också en
tydlig förnimmelse af hvad den har rätt att
kräfva. Först en noggrann vetenskaplig
undersökning af sin byggnadshistoria. Därnäst ett
vidmakthållande af dess yttre och inre. Slutligen
— är det månne förmätet — ett återgifvande
och återuppsättande af de bortröfvade
målningarna. Där de nu finnas äro de dock af
ojämförligt mindre värde än om de fingo ingå som
delar i sina fordna helheter.
Grottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
