Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mariedal. Ofva socken, Kinnefjerdings härad, Skaraborgs län. Af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SLOTT OCH HERRESÅTEN
dals slott så väl till det yttre som det inre ännu
prof på den betydande slottsby ggnadskonst, som
under 1600 talets senare hälft utvecklade sig i
vårt land. Dess byggmästare var ingen annan
än Jean De la Vili. År 1888 genomgick det
visserligen en grundlig restaurering, men denna
lät endast det gamla och förfallna åter komma
till heders igen och inkräktade ej på
byggnadens historiska karaktär. Den tvärtom
accentuerade dess medfödda förnäma och stilfulla
hållning. Mariedal har därför sin gifna plats i den
svenska byggnadskonstens historia.
Gården kallades fordom Söderbo, hvilket namn
ännu kvarlefver i
»Sörbodalen», den
fagra dalgång,
hvari Mariedalsån
framflyter. Enligt
en obevisad
uppgift skulle den
under medeltiden ha
tillhört Guaddala
kloster. Klostret,
af hvilket inga
lämningar ååterstå, skall
ha legat mellan
Mariedal och Ofva
strax norr om
gården belägna kyrka.
»Rika skördar
växa nu på det
forna klostrets grund.
Blott en och annan
tegelsten, som träffar plogbillen, skvallrar ännu
understundom om platsen» — skrifver en
antecknare om denna gamla mystiska helgedom, hvars
existens dock aldrig blifvit uppvisad. Därpå skulle
Söderbo kommit i Skara-biskoparnes händer. Vid
reformationens genomförande indrogs det genom
Västerås recess till konungamakten. Genom byte
kom gården till slottslofven på Gullberg, Sven
Andersson Stålhandske, hvilket 1562 bekräftades
af Erik XIV. Sonen 7orsten Svensson
Stålhandske kallas i domböckerna herre »till Söderbo».
Sven Anderssons änka Brita Bengtsdotter sålde
emellertid gården till sin fränka Brita Posse
till Ekeby, som var gift med riksmarsken,
guvernören öfver Södermanland, Nerike och
Värmland, friherre Bengt Gabrielsson Oxenstierna (†
159 1) i dennes andt ra gifte. Från denne går
godset till sonen friherre Bengt Bengtsson Oxenstierna,
den för sina vidsträckta färder i Europa och
Asien berömde »Resare-Bengt», död 1643 som
riksråd och generalguvernör öfver Lifland.
Följande ägare blef genom sitt gifte med den före-
Grefvinnan Sophie Sparre,
född Sparre.
[ten.
gåendes änka Margareta Brahe Axel
ÖOxenstiernas son grefve Johan Orxenstierna († 1657), mest
bekant som, jämte Adler Salvius, Sveriges
förnämste representant vid Westfaliska freden. Hans
änka fru Margareta Brahe sålde Söderbo till
assessorn i Göta Hofrätt 7Tord Bonde till
Stensholmen, från hvilken det kort därpå genom köp
öfvergick till rikskansleren grefve Magnus Gabriel
De la Gardie, som efter sin gemål furstinnan
Maria Eufrosina kallade platsen Mariedal. Som
redan blifvit antydt, är det först med De la Gardie
som gården så väl i person- som
byggnadshistoriskt hänseende vinner något intresse.
Oxenstiernorna voro
helt säkert här
aldrig bosatta, och
gårdens
manbyggnad var sannolikt
blott af trä. Såsom
ett gammalt
kronogods indrogs
Mariedal af
reduktionen 1681. Snart
därefter kom det
—förmodligen
genom byte — till
landshöfdingen i
Uppsala grefve
dAxel Lilhe, gitft
med Maria
Elisabeth Stenbock och
genom henne
bland annat ägare
af Lindholmen i Västergötland. Efter hans död
1692 blef sonen, öfverstelöjtnant Axel Johan
Lillie, ägare, och med dennes dotter Hedvig
Katarina gå Mariedal och Lindholmen till
hennes man öfverstemarskalken grefve Magnus
Julius De la Gardie till Tullgarn m. m. Efter
mannens död 1741, flyttade änkan till Paris, där
hon öfvergick till katolicismen samt snart därpå
afled, år 1745. De nyssnämnda godsen ärfdes
då af dottern Eva, hvars man var den bekante
kanslipresidenten m. m. grefve Claes Ekeblad till
Stola († 1771). Genom hans dotter Hedvig
Katarinas giftermål med öfverkammarherren grefve
Carl Gustaf Piper († 1808) kommo Stola,
Mariedal och Lindholmen till den rika Piperska
släk-Dessa ägendomar ärfdes efter grefvinnan
Pipers död 1812 af sonen
öfverstekammarjunkaren grefve Gustaf Piper, gift med Jacguette
Eleonora Du Riet2 till Hedensberg. Grefvinnan
Piper dog redan 1816 och sörjdes djupt af sin
make, och hennes lik stod på Mariedal ända
till grefve Pipers död 1857, då det jämte man-
Grefve Gustaf Sparre.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
