Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryfors. Nykyrke socken, Vartofta härad, Skaraborgs län. Af Waldemar Swahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYFORS
Vy af Tidan från nya tferrassen.
hur väl dessa »naturens byggmästare» lyckats
dölja sin konst i det färdiga verket är den ofta
upprepade fråga som göres af turister, hvilka
under timtal kunna ströfva omkring i Ryfors
härliga omgifning och slutligen, uttröttade af
sitt fåfänga sökande, utbrista: — Ja, det här var
ju utmärkt vackert alltihop — men hur skola
vi komma till den engelska parken?
Är man på förhand någorlunda bevandrad i
de principer som arkitekten följt, återstår den
intressanta uppgiften att kollationera teorien och
praktiken. Man finner då i denna park hur väl
det lyckats först och främst perspektiukonstnären
att skapa vida utsikter, där man förut endast
fläckvis kunnat skymta det fjärrsköna dock
utan att förändra landskapets bestämda karaktär.
Han har endast så att säga jämnat vägen för
den skönhet som hållits i skymundan. Vidare
har han ur en kanske tyngande omgifning
/ösgjort taflor, hvilkas detaljer och speciella kynne
icke förut kommit till sin rätt. Han har skapat
silhuetter, hvilka gifvit terrängens linjer den
rytmiska form bakom hvilka lifvet spelar. I
furornas stela majestätiska lugn har han blåst in en
pust som kommit dem att synas liksom
långsamt marscherande. Ofta breder han en
välgörande mjukhet öfver det kompakta, och
plötsligt står man förtjust häpen öfver den
naturregissörskonst som låter en björkskog liksom
glida ned emot en i terrassform. Men i mcot-
sats mot Potemkins kulisser kunna dessa
lefvande proscenier ses från alla sidor. De äro
icke utarbetade för att gäcka ögat utan för att
tjusa. Där emellertid arkitekten någon gång
sökt slå blå dunster mot betraktarens näthinna
har det skett i den vällofliga afsikten att dölja
fulheten eller skaffa landskapsrytmen ett obrutet
svängrum så som t. ex. då han gömt en
stenmur under en gräsmatta, som äfven på ganska
nära håll harmoniskt inpassar sig i ängens
grönska. Men kommer man den in på lifvet
är den i verkligheten så hög, att kreaturen icke
kunna komma öfver.
Hur matematiskt denna estetiserande
landskapsarkitektur i själfva verket arbetar visar
Milners väganläggningar, hvilkas skenbara
enkelhet i konstruktionen gömmer på ett helt system
af principer. Att framtrolla en bekväm och
pittoresk stig midt i en brant sluttning har för denne
mästare varit ett lekverk, och hans förmåga att
binda ihop två vägar, så att han samtidigt fäster
ihop hela omgifningen, är rent af beundransvärd.*
I få ord, fullbordaren af Ryfors märkliga
naturkonst-park har — som han själf i sitt
arbete uttryckt det — utgått från den synpunkten
att det är landskapsarkitektens uppgift just att
förstå alla de naturens medel, genom hvilka han
6 Friherrinnan Ida Sager har i en artikel om »Naturkonst» i tid-
skriften Hem 1913 redogjort för mr Milners
teorier och huru han i praktiken omsätter dem.
Svenska utförligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
