Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiholm. Rytterns socken, Snäfringe härad, Västmanlands län. Af Ernst Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SLOTT OCH HERFESÅTEN
år 1628 lämnade Strömsholm och Fiholm samt
Stora och Lilla Rytters socknar »eller detsamma
som drottning Catarina haft» till förstärkande
af den morgongåfva, som drottning Maria
Eleonora redan tidigare erhållit. Då hon efter
Gustaf Adolfs död lämnade landet, indrogs den
åter till kronan. Strömsholms län med Fiholm
hörde sedan några år under landshöfdingen i
Västerås, men bortgafs åter i april år 1654 till
pfalzgrefven Carl Gustaf för att i oktober
samma år lämnas som morgongåfva till drottning
Hedvig Eleonora, hvilken innehade det till sin
död år 1715. Sedan var Fiholm åter
kronogods i några år, tills det af Fredrik I byttes
bort till amiralinnan Catarina Wattrang, född
von Rosenfelt, mot Rådmansö i Roslagen, hvilket
konung Fredrik önskade förvärfva för dess
jaktmarkers skull och hvilket allt sedan dess
förblifvit kungsgård.
Amiralinnan Wattrang efterlämnade en dotter
Eva, gift med kammarherre Georg Thomas von
Berchner. De ärfdes af två döttrar, af hvilka
den äldre Brita Catarina löste ut sin syster ur
Fiholm. Hon var gift med presidenten och
riksrådet, friherre Carl Johan Ridderstolpe. Då
deras barn aflidit som minderåriga, bildade de
år 1779 af Fiholm ett fideikommiss för familjen
Ridderstolpe och år 1785, efter äldre broderns
död, tillträdde öfverkammarherren Fredrik
Vilhelm Ridderstolpe gården såsom förste
fideikommissarie. Vid hans död 1816 öfvergick
Fiholm till hans äldste son Cari Ulrik
Ridderstolpe. Han antogs vid två års ålder till
sergeant vid Drottningens lifregemente, blef
fanjunkare vid fem år och befordrades vid åtta
års ålder till kornett vid Lätta dragonerna, »i
anseende till dess ådagalagda prof på
skicklighet och välförhållande»; enligt hans i Fiholms
arkiv bevarade fullmakter. Han hade också vid
sin död hunnit vara general i trettio år. Hans
son Fredrik Ulrik Ridderstolpe hann ej tillträda
fideikommisset, då han afled innan fardagsåren
tilländalupit, utan Fiholm öfvergick till hans
farbror, landshöfdingen Fredrik Ludvig
Ridderstolpe, en mycket begåfvad, temperamentsfull
man, hvilken som ung officer, i svensk och
utländsk tjänst, var med om fler upplefvelser än
som i allmänhet kommer på en människas lott.
I Arvid Ahnfelts: »Ur svenska hofvets och
aristokratiens lif», band VI och VII får man en
god inblick i »Figge» Ridderstolpes öden och
äfventyr. Han dog 1852 och ärfdes af ende
sonen majoren Carl Gustaf Ridderstolpe. Vid
hans död 1895 öfvergick fideikommisset till
äldste sonen Carl von Frischen Ridderstolpe
och efter dennes död 1905 innehafves Fiholm
af hans broder grefve Axel Ridderstolpe, gift
med Ellen Oldenburg.
Fiholms äldsta byggnadshistoria förlorar sig i
gissningar. Man vet genom bevarade handlingar,
att de gamla Västeråsbiskoparna tidvis bebodde
gården, men om dess dåvarande utseende känner
man intet; till och med platsen är omtvistad.
Grau, i sin »Beskrifning öfver Westmanland»,
Fischerström, m. fl. angifva Trossön — en ö
som hör under gården såsom platsen för
»Biskops-Fiholm» och tala om »källargropar, murar,
vallar och borgar, medelst hvilka tvifvelsutan
gården då varit befäst». I närvarande tid göra
lämningarna på Trossön snarare intryck af att
härröra från en rifven lada eller uthusbyggnad
och det är väl hvad H. Hofberg menar, då
han i Västmanlands fornminnesförenings
årsskrift förklarar, att inga lämningar efter äldre
grundmurar finnas å Trossön. Däremot finnas
några hundra meter sydväst om parken
kraftiga stenmurar (30 m. längd och 12 m. bredd),
med ännu bevarad källarindelning, som tydligen
äro rester af ett boningshus. De båda källare
i närheten, som ännu äro i bruk och som ligga
inom det äldsta kända Fiholms gårdsområde,
stamma helt säkert från biskoparnas tid, härför
talar formen på deras tunnhvalf och i väggarna
befintliga nischer. Men de öfver dem nu
befintliga byggnaderna äro från början af
1700-talet, ty man vet, att år 1706 nedbrunno de
byggnader, som bebotts af fogdar och
arrendatorer. I »Register öfver Slåtts- och
Kongs-Ladugårdarne i Drottning Hedvig Eleonoras
Lifgeding» omtalas att gården då »af en
olycklig wådeld är blefwen afbränd och jemväl hwad
då deraf kunnat öfrigt wara återigen
sedermehra åhr 1711 af en wanartig qwinsperson
till att dermed skyla någon sin begångne stöld,
aldeles i aska lagdt, hwarföre hon ock döden
lidit». Den dåvarande arrendatorn,
hauptmannen Nils Adelstierna lät sedan uppbygga
gården. På en karta från 1723 ser man denna
gårds läge och planritning, med små
boningshus, ladugård i sluten fyrkant, en liten
trädgård och en stor humlegård; på platsen för
ofvannämnda stenmurar står anmärkt:
»Lemningar af ett kloster». Af dessa
1700-talsbyggnader återstå nu ett boningshus, som användes
som trädgårdsmästarebostad samt ett par uthus.
Det nuvarande corps de logiet började
uppföras år 1772 efter ritningar af öfverdirektören
Johan Sebastian af Uhr under noggrannt
inseende af byggherren, friherre Carl Johan
Ridderstolpe. Ekonomi- och ladugårdsbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
