Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skinnskatteberg. Skinnskattebergs socken, Skinnskattebergs bergslag, Västmanlands län. Af Ernst Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästrummet i nordvästra hörnet.
till utfärdades 1811. Rättigheten utgick 1817
och då hade ej många begagnat sig däraf.
. Det finns en förordning angående
rekognitionsskogarne af 16 dec. 1683, som lyder: »OÖch
emedan Gud fast rikeligen hafwer täckts
wälsigna Wårt Kära Fädernesland med åtskillige
Metaller och Bergarter, så at nya Grufvor här
och ther upfinnas samt Bruken märkeligen ökas
och förmeras, men skogarne theremot minskas
och utdödas; Ty bör Wårt Bergs-Collegium,
som öfwer Wåra Skogar och Allmenningar äger
wård och upsigt at hafwa, serdeles ther
Bergwerk och Bruk äro belägne, uti
Skogsdelningarne Bruken emellan så laga, at en rätt
proportion och likhet må träffas, och Skogarne så
mycket som nånsin görligt är, skonas och
besparas, til Bergslagernas stadigvarande tarf och
tjenst.»
De behöfde på denna tid orimligt mycket
ved och virke, då malmbrytningen tillgick så,
att stora eldar upptändes i grufvorna för att
göra berget lösare att bryta. Först år 1698
användes på försök krut till sprängning vid Utö
grufvor och allmänt började det användas på
1720-talet, infördt af arbetare från Tyskland,
n
Dörröfverstycke i gästrummet i nordvästra hörnet.
därifrån vi äfven ursprungligen lärde oss idka
bergsbruk, som framgår af en traktat mellan
konung Knut Ericsson och Birger Jarl med
hertig Hindrich af Sachsen; och dessa våra tyska
läromästare hysa än i dag ett lifligt intresse
för vårt bergsbruk.
Den rekognitionsafgift, som betaltes för rätten
till kronans skogar, bortföll småningom. År 1690
kungjordes att »Koppar- och Silfwerbruken i
Wårt Rike måge wara frie för then
rekognitionsafgiften, hvilken alle jernwerk til Oss och
Cronan för theras undfångne skogsdelar äro
skyldige at erlägga» och år 1696 förklarades
att »jerngrufwor synes wara lika befogade som
alle grufwor af ädlare metall at åtnjuta frihet
från skogsöre, då de betala tionde och
hammarskatt». Kronans rätt till hammarskatt
baserades på den åsikt, som kom till uttryck i
Gustaf Vasas kungabref, dateradt Västerås 27
mars 1551, »att alla malmberg i Sverige lyda
til Sveriges Crona och icke til någre
Bergsmans- eller Bonde Hemman. Samma
uppfattning går igen i järnbergsförordningen af den 18
jan. 1636 — formulerad af Axel Oxenstierna
— att »alle Berghwerk och Grufwor ähre ett
Regale och höra Kongl. Maj:t och Cronan til.»
Nu är allt smide fritt och frihet råder inom
hela näringsgrenen, men det tycks ej kunna
hindra aftyningen. Konjunkturerna äro
ogynnsamma, den internationella konkurrensen växer
och Sveriges urgamla järnindustri har ej längre
samma ställning som förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
