Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än han. Jag medgiver, att förvåningen kunde vara i
viss mån förklarlig, ty det är ju litet underligt, att så
hastigt och med sådan sympati kunna sätta sig in i
ett annat folks erövringslusta, oaktat man så livligt
klargjort för sig själv och andra allt det onda, som
skulle följa därav för det egna folket. Men i själva
verket tror jag nog, att vad man där såg var en
fullkomligt naturlig konsekvens av den äkta nationalismen,
ty den har den egenheten, att den icke mellan
nationerna ser rätt och orätt, utan den ser anspråk, —
anspråk, som man lyckas hävda och anspråk, som man
icke lyckas hävda. Detta beror på graden av makt
och våld. och makt och våld är vad nationalismen
framför allt dyrkar.
Nu må man icke säga: det där är icke riktigt, ty
det är ju klart, att rätten icke respekteras mellan
nationerna, och det är dock detta som även
nationalisten menar. Nej, svarar jag, det är något helt annat.
Jag instämmer fullkomligt i, och jag har för egen del
sagt och mer än en gång upprepat, att man måste
varna för att tro, att ännu så länge rättshänsyn mellan
nationerna skulle kunna garantera en nations frihet och
självständighet. Nej, det är en helt annan sak som
här är ifråga. Den sak, om vilken jag nu talar, är,
att själva rättskänslan icke finnes. Man vill, att ens
eget land skall vara fritt och självständigt, men denna
känsla är icke hos nationalisterna oupplösligen
förbunden med en känsla av det egna landets rätt, och det
menar jag är en brist i kultur, som vi skola akta oss
för. Ty att älska rätten och hata orätten även
nationerna emellan, det är dock ett element av kultur, som
efter min tanke aldrig bör uppgivas, och man kan väl
säga: ve det folk, i synnerhet det lilla folk, där denna
åskådning skulle bliva utplånad.
Jag behöver knappast vid denna korta skildring av
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
