Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd
av ett statsråd. ...» Ordalagen äro otvetydiga. Och i §
9, där det föreskrives, att statsrådets ledamöter i alla
mål ovillkorligen böra yttra och förklara sina meningar,
tillägges det genast: »Konungen dock förbehållet att
allena besluta.» Makten i alla regeringsangelägenheter
är lagd uteslutande i Konungens hand, han har
skyldighet att höra, ej att följa råd. Men hur har praxis
hanterat denna betydelsefulla författningsföreskrift? Jo
så, att i de allra flesta fall sätter konungamaktens
personlige innehavare icke i fråga att tillämpa den. Och
om han någon enda gång sätter det i fråga, så avstår
han dock oftast från att fullfölja sin personliga mening,
på grund av enträgna framställningar från sina
rådgivare. Huru har nu detta kommit sig? Jo, helt
naturligt därav, att den stigande opposition mot den
personliga viljans system, som i början av förra
århundradet uppstod, på en gång krävt av rådgivarna,
att de skulle genomföra sin uppfattning, och tillika
bildat ett ryggstöd bakom dem, då de så gjort. Vårt
riksdagsskicks skapare yttrade i ett viktigt anförande
vid 1878 års riksdag: »Det är endast om konungen
vill företaga något, som innefattar ett brott mot
regeringsformen, som den föredragande departementschefen
har plikt att vägra sin kontrasignation och nedlägga
sitt ämbete. Den allmänna konstitutionella utvecklingen
i vår tid godkänner emellertid alldeles icke ett sådant
förhållande; och oberoende av den juridiska
ansvarsskyldighet, som må tillkomma statsrådets ledamöter,
gör den allmänna meningen dem politiskt ansvariga icke
blott för rådslagen utan även för besluten, i det man
tillämpar den grundsats, som i den danska grundlagen fått
ett bestämt uttryck, då där säges, att ministrarna äro
ansvariga för regeringens förande. Häruti gör man, enligt
min åsikt, även rätt så till vida, att en statsrådsleda-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
