Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min motion avser i motsats härtill, att lagstiftningen
skulle ordnas på ungefär följande sätt: om en person
efter hållen rannsakning, och sedan man således har
sökt att utreda saken, så gott sig göra låter, utgår
ifrån en sådan rannsakning på det sätt, att de skäl till
misstanke, som från början kunna hava förelegat mot
honom, icke längre finnas kvar, i det att utredningen
har vederlagt dem, då måste jag påstå, att han i själva
verket icke står i något annat förhållande till den
förbrytelse, för vilken han var tilltalad, än vilken annan
människa som helst. Det finnes då icke något som
helst skäl till misstanke mot honom för att hava
förövat brottet, men han har dock undergått den stora
och svåra olyckan att av samhället berövas sin frihet,
och det därför, att omständigheterna en gång legat på
det sättet, att det kunde hava varit händelsen, att han
begått brottet, i följd varav man icke vågat släppa
honom fri utan måst försäkra sig om hans person,
på det att icke en eventuellt fällande dom måtte bliva
alldeles utan mening och effekt.
Den norska lagstiftningen har i ifrågavarande ämne
en bestämmelse, som lyder på följande sätt: »för skada,
som genom hållande i rannsakningshäkte vållas, skall
den, mot vilken rannsakningen nedlägges, eller som
genom laga dom frikännes, på därom gjord ansökan
tillerkännas ersättning av statsmedel, när de för hans
brottslighet förebragta bevisen blivit vederlagda». Sedan
har lagen visserligen några undantagsfall från denna
regel, men vad jag velat fästa uppmärksamheten på,
är den form, som den norska lagen giver den nu
ifrågavarande principen, då den säger, att
huvudförutsättningen är, att de bevis, som mot en tilltalad blivit
förebragta, blivit vederlagda. De tvenne mycket
framstående kommentatorer, som hava utgivit den upplaga
av straffprocesslagen, som jag här har i min hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
