Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra, under vilka klimatiska förhållanden de skulle
kunna med fördel användas.
Här har talats i dag även om den stora sak, som
under det förflutna året upptagit allas sinnen, jag
skall för min del icke gå något utförligare in på detta
ämne. Jag vill blott, då en ärad kamrat på
stockholmsbänken 1 i dag förklarade, att han hittills hade
hoppats på en lugn evolution i de sociala rörelserna,
men att han, efter vad som hänt under det sista året,
börjat fatta tvivel i det fallet — jag vill då säga, att
jag är rädd för att jag kanske måste instämma däri,
men jag är också rädd för att jag måste göra det ur
åtskilligt andra synpunkter än han framhöll. Även
jag fruktar, att en lugn evolution inom den sociala
rörelsen kanske är svårt att hoppas på, för den
händelse de tendenser, som framträtt under storstrejken
från arbetarledningens sida, skola göras, som det nära
nog vill synas, till fasta, permanenta teorier. Om det
således icke ens får betraktas såsom resultatet av en
tillfällig uppsvallning, utan om det är fullkomligt
inrotade åskådningar, detta t. ex., att järnvägsmännen
skola på allt sätt läras, att det är deras legitima rätt
att när som helst söka i klassintresset undandraga
staten sin tjänst i syfte att förlama denna ytterst
viktiga förvaltningsgren, om sådant verkligen är meningen,
och om det tillika är meningen att allt mer och mer
inplanta i arbetarna den uppfattningen, att givna
förbindelser kunna brytas i klassintressets namn, att
klassintresset har och ger en helt annan moralisk grundval
än den, som samhället i övrigt framställer såsom riktig,
ja, då måste jag också säga, att jag befarar, att
evolutionen kanske icke kan komma att bliva lugn. Men
jag har dock mina skäl att icke överge allt hopp,
oaktat dessa farhågor. Vi måste ju erkänna, att det
1 Hjalmar Branting.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
