Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länderna isynnerhet, har uttalat den allt mer och mer
vissa övertygelsen, att det icke kan få fortgå
evinner-ligen på rustningarnas väg, få vi dock en allt mer och
mer stigande bekräftelse på, att för flera och flera
betydande personligheter i staternas ledning det börjar
på att framstå såsom först en möjlighet och sedan en
allt mer och mer tänkbar sannolikhet, att det skall
bliva ett slut på detta förhållande. Det är det som
har gjort, att man med glädje överallt, där fredssaken
är helig, måste hälsa de yttranden och åtgärder, om
vilka jag talat. Och jag hoppas och tror, att dessa
steg och åtgärder komma att kunna åtföljas utav andra,
som skola verka ännu mera hoppgivande och ännu
mera stärkande, ehuru jag visst icke bestrider — det
har jag sagt uttryckligen — att man ingalunda får
hängiva sig åt överdrivna förhoppningar. Och i det
avseendet har ju utrikesministern erinrat oss om åtskilligt,
som är väl värt att tänka på.
Angående militärens utkommenderande vid
arbetskonflikter.
A. K. u/ö 1912 (såsom statsminister).
Herr talman, mina herrar! Jag hade föreställt mig,
att då denna viktiga fråga nu debatteras, det skulle
vara av intresse för kammaren att i några korta drag
få höra den uppfattning i saken, som man inom den
nuvarande regeringen har.
Jag ber då att inledningsvis först få framhålla såsom
min uppfattning, att det kan betraktas såsom ett axiom,
att varje stat måste upprätthålla ordningen; detta kan
betraktas såsom en fullkomligt självklar sats. Alla stater,
som icke ha råkat på förfall, ha upprätthållit ordningen,
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
