- Project Runeberg -  Politiska tal samt några tal och inlägg vid skilda tillfällen / Andra delen /
135

(1918) [MARC] Author: Karl Staaff With: Kristian Setterwall, Erik Staaff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känner sig på något sätt förolämpad eller kränkt, så har
han att i laga ordning begära kammarens begivande till
att åtal må ske, det är jag fullt medveten om, men jag
tror icke — det måste jag i ali vördsamhet säga herr
talmannen — att jag gjort mig skyldig till någon
som helst överträdelse av gällande regler.

De, som vidare äro komprometterade, det är efter
min tanke de ämbetsmän, som på ett eller annat sätt
ha understött eller hjälpt angriparen vid framställandet
av denna beskyllning eller vid upprätthållandet av den
falska och vilseledande föreställningen hos allmänheten,
att denna beskyllning skulle innehålla någon som helst
sanning. Däremot vågar jag påstå — och det skall
bli mycket intressant att se, om någon av reservanterna
vågar i detta avseende sätta sitt ord mot mitt —
däremot vågar jag påstå, att den som går ut ur saken
utan att vara det allra ringaste komprometterad utav
hela denna smuts, det är jag.

(Senare yttrande under debatten:)

Herr talman! Först och främst anhåller jag att få
återkalla i de ärade kammarledamöternas minne, att jag
aldrig någonsin, på sätt herr Hildebrand påstod, har
sagt, att denna handling icke blev behandlad efter
fastställda regler, tvärtom, jag betonade uttryckligen,
att konstitutionsutskottets reservanter icke hade kunnat
komma längre än till att säga »från en eljest, så vitt
vi kunnat inhämta, undantagslös regel», men att de
icke kunnat åberopa några fastställda regler, icke kunnat
åberopa någon som helst instruktion. Vid sådant
förhållande förfaller den ärade talarens påstående, att det
är klart, att en handling undanhållits. Den har visst
icke undanhållits, den har legat på det ställe, där den
kunde ha något intresse, i stället för att överlämnas
till det håll, där den var utan intresse. Det är för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:24:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/staafftal/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free