Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man får mäta en avliden människas
levnadsvisdom efter hans sätt att möta döden, då hade Karl
Geijerstam nått rätt långt i den visdomen.
Ingen av oss, som hade lyckan att nalkas hans sista
läger, har kunnat undgå att medtaga oförgätliga intryck
av det upphöjda lugn, den stilla resignation, det
fullkomliga mod, varmed han gick till mötes det okända
— om vilket han ödmjukt erkände, att han icke visste,
om det var ljus eller mörker.
Ord av innerlig ömhet för den ensamblivande makan,
av faderlig kärlek till sönerna omväxlade med uttryck
av den vackraste tacksamhet till vänner för många
gemensamma hågkomster — och ännu, då han nalkades
den stund, som skulle för sista gången skilja honom
från det älskade hemmet, mäktade han att med ord
av nästan skämtsam klang söka liva de sorgsna
vännernas sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
