Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
IV.
Huru och hvarför hafva stånden upphört
att existera?
Historien lär oss icke blott, att stånden hafva
uppstått, utan äfven att de, när tiden är inne,
upphöra att finnas till. Det senare inträffade delvis
redan uti det gamla Grekland och Rom, der
utvecklingen ganska tidigt medförde de tre högre
ståndens sammansmältning till ett i motsats till de
ofrie. Fullständigt har ståndsväsendet med dess
skilda rättigheter upphört först uti de moderna
samhällena. Tidigast och med ett slag skedde detta
uti Frankrike genom den stora revolutionen. Uti
andra samhällen har detsamma försiggått
långsammare, men ock med tidigare början och senare
slut. Uti Sverige inleddes ståndsupplösningen
genom den stora reduktionen 1680 och fullbordades
medelst successiva afskrifningar af sociala och
ekonomiska privilegier intill år 1809, då allas borgerliga
likhet är med obetydliga undantag genomförd,
hvartill kommer 1865—66 ståndsprincipens bannlysning
jemväl ur statsförfattningen. Det är en utveckling
utan språng och utan kastningar, under det att
samtidigt det politiska lifvet hos oss rör sig mellan
de största motsatser. I öfriga moderna samhällen
har samma utvecklingsprocess försiggått
långsammare än i Frankrike, snabbare än i Sverige —
men derför visserligen ej tidigare än i sistnämda
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
