Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigare i England och Frankrike eller ännu i
Tyskland m. fl. länder hinder i vägen härför. Men äga
de svenske arbetarne de inre betingelserna för en
fast organisation, och äro yttre förhållanden af
hvarjehanda slag gynsamma för en sådan?
Den organisation, som allestädes i utlandet
förekommer, är yrkesföreningarnas. Sådana hafva
äfven uppstått i Sverige, men de hafva af tvenne skäl
råkat på afvägar; det ena är stiftarnes socialistiska
tendenser[1], det andra arbetsgifvarnes ovilja mot
desamma. Den senare är förlåtlig, ty den är till
icke ringa del en följd af de förra. Genom att falla
i händerna på den tyska socialdemokratiens nordiska
afläggare hafva yrkesföreningarna blifvit härdar för
socialismen och skada arbetarne i stället för att gagna
dem. Detta inflytande gör föreningarna uteslutande
till en kamporganisation. Men detta syfte får endast
vara en uppgift bland andra, framför allt icke den
hvarpå hela rörelsen är byggd. Den fasta grund,
på hvilken de svenske arbetarnes organisation kan
fotas med hopp om bestånd, är ömsesidighetshjelp
vid sjukdom, begrafning och arbetslöshet samt
konsumtiv kooperation. Yrkesföreningarna måste tillika
varda friendly societies, »hundramannaföreningar», som
sörja för sjukdom m. m., »arbetsbörser», som bereda
plats och sysselsättning, samt »konsumtionsföreningar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
