Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han återkom till England från sin första expedition och då han,
på inbjudning af sir Roderick Impey Murchison, hemma hos
denne för Royal Geographical Society visade sin karta öfver
den del af Afrika expeditionen undersökt.
Löjtnant Speke, som nu avancerat till kapten, utsågs till
befälhafvare öfver nästa expedition, hvilken afsändes af Royal
Geographical Society för att vinna bekräftelse på hans nyss
anförda teori. Speke åtföljdes denna gång af en gammal kamrat
i indiska armén, kaptenen James Augustus Grant.
Spekes och Grants expedition afgick från Zanzibar den 25
September 1860. Den 23 Januari 1861 anlände den, sedan den
tillryggalagt nästan hela den sträcka som den förra expeditionen
färdats, till det hus i Tabora, Unyanyembé, der Burton och Speke
bott med sina följeslagare.
I midten af Maj börjades färden till Karagwé. Efter en
intressant rast hos Rumanika, konung i Karagwé, följde de en
väg, hvarifrån de ej kunde se en den ringaste skymt af
Victoria-sjön, ända tills de den 31 Januari 1862 ankommo till
Meruka, beläget vid den stora sjön. Härifrån och ända tills de
anlände till Mtesas, herskaren i Uganda, hof måste de åtskilliga
gånger hafva haft sjön inom synhåll, oaktadt de icke närmade
sig dess stränder. Under en liten utflygt från sistnämnda
herskares hufvudstad upptäckte de till och med på sjöns norra sida
en lång och bred vik, hvilken fick namnet Murchison Bay.
Den 7 Juli 1862 bröto de upp i nordostlig riktning från
sjön. Enligt egen uppgift, ankom Speke den 21 i samma
månad till Urondogani. Härifrån styrde han kosan utefter flodens
venstra strand och uppnådde den 20 Juli Ripon-fallen vid
Victoria-sjöns utlopp. Resultatet af sina och Grants forskningar
under åren 1860—62 sammanfattar han sålunda:
"Expeditionen hade nu uträttat hvad den skulle. Jag såg att
gamle fader Nil utan tvifvel rinner upp i Victoria N’yanza och att
denna sjö, såsom jag förut sagt, är den stora källan för den heliga
flod vid hvilken vår förste religionsstiftares vagga stått. Nilens källa
är den södra delen af sjön, hvilken del ligger nära intill 3° lat.
Detta är orsaken till Nilens öfverraskande längd. Floden sträcker
sig genom 34 latitudgrader öfver 2,300 mil, eller mera än en
elftedel af jordklotets omkrets. Från denna punkt åt vester, ända till
dess den stora Nilströmmen börjar, finnes endast en biflod af någon
betydenhet, Kitangule-floden; österut deremot finnas ända fram till
oceanen och Böda hafvet inga större floder alls."
Speke kallade sjöns utlopp, som plötsligt sänker sig under
dess nivå och sedermera flytande norrut faller ut i Victoria-Nilen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
