Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om dagarna vimlar stranden i hela sin längd af bärare,
som lasta säckar med kryddnejlikor och kanel, elfenben, kopal
och andra gummihartser samt hudar i stora pråmar, hvari de föras,
ut till fartygen — sjömän, som hjelpa till, och svarta roddare
som upplägga de olika varorna på den sandiga stranden. Om
aftnarna trängas der nakna arbetare och pojkar, som i
bränningarna tvätta sig rena efter dagens släp. Här och der hör
man arabiska köpmän, hvilka sitta i sina stolar på stendammen
eller på några balar, godmodigt prata med hvarandra ända tills
solen går ned och bönetimmen är inne. Dhower röra sig sakta
och långsamt framåt och hissa på de gnisslande rårna de
trekantiga segel som skola föra dem till fastlandet. Zanzibar-kanoter
och matepes anlända med ved och andra produkter; andra båtar
med samma utseende och form som de hvilka nyss kommit
brassa sina mattsegel för att lemna hamnen. Solen håller på
att gå ned, och efter dess nedgång följer tystnad. I Zanzibar
finnas inga åkdon med slamrande hjul; då aftonen inbryter,
inträder också frid och ro.
En upptäcktsresande, hvars blick är fäst vid den mörka
strimma af fastlandet som synes längst vesterut från Zanzibar,
tänker på helt annat än den som stannar qvar på ön. Lika
litet som hans ögon kunna tydligt urskilja de töckniga
konturerna i vester vid horisonten, lika litet kan han förutsäga, om
det är godt eller ondt han nu går till mötes. Han grubblar
öfver alltings hemlighetsfullhet, viss om ingenting annat än
lifvets ovisshet. Likväl vill han uppdraga en jemförelse mellan
synen vid solnedgången och det öde som väntar honom. Mörk
sänker sig den plötsligt inbrytande natten öfver fastlandet, men
ser han icke ännu att der finnas ljusröda strimmor och
karmosinröda dagrar? Och kan han då icke säga: — "Likasom
dessa färger nu lysa fram der det mörknar i vester, skall icke
också hoppets ljus gry öfver min mörka framtid?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
