- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen /
127

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

längd af tre eller fyra mil; oftare, såsom fallet är med nästan
alla landtuddarna, uppstigande med tvärbranta toppar omedelbart
från vattenbrynet. Öfverallt der bergåsarna resa sig småningom
och på något afstånd från sjön, tyckes landet vara synnerligen
lämpligt för odling, ty jag har lagt märke till att alla sådana
trakter voro tätt befolkade af Ururi-, Ukerewé-, Sima-,
Magu- eller Uchambi-stammar. De större öarna visade spår af att
hafva varit tillhåll för flyktingar, ty på flere af dem upptäckte
vi bananer och andra trädgårdsväxter samt förfallna kojor. Vi
styrde tvärs öfver viken till Ikungu och derifrån öfver en annan
till det pittoreska Dobo, beläget nästan midt emot Irieni.

Sedan vi i skymningen lyckats finna en ankarplats, beslöto
vi söka skydd under en af de från stranden utskjutande klipporna.
Vi hade förtöjt båten både för och akter, så att den icke af den
oroliga bränningen skulle vräkas mot skären, men vid midnatt
uppstod en östlig storm, som kastade sig öfver oss med hela sitt
raseri. Vi slungades med stor våldsamhet mot klipporna och skulle
tvifvelsutan hafva förgåtts, om icke årorna, dem vi såsom frihult
fastsurrat utanpå båten, hade skyddat dem. I det hällande
regnet och under rytandet af de ursinniga vågorna, som piskade
refvet, arbetade vi ihärdigt för att rädda oss, och lyckades
slutligen deri genom att ro öfver åt andra sidan.

Till det yttre är denna skärgård vid Ururis kust mycket
kal, vild och föga inbjudande; men i det inre af öarna finnas
stora sträckor odlingsbar jord, bevuxna med grönt gräs, och
flodhästarna, som i stor mängd anträffas i närheten af dessa
öde, gräsrika öar, finna här rikligt bete. Likasom stammarna
på fastlandet, synas dessa djur hafva sina respektive rågångar
och sina särskilda områden. Flodhästarna kring Victoria-sjön
äro dertill ett mycket stridslystet slägte, och en resande, som
ovarsamt nalkas deras tillhåll, utsätter sig för allvarsam fara.
De anstälde ofta jagt på oss; och som båten ej var konstruerad
för strid med dessa stora tjockhudingar, skulle en
sammandrabbning med dem blifvit olycksbringande för oss. Nybyggena i
Irieni ega stora boskapshjordar, men jorden synes ej odlas
i större skala. I detta hänseende tyckas inbyggarna likna de i
Unyamwezi boende watusierna, hvilka lefva blott på sina
hjordars mjölk och den spanmål de kunna skaffa sig genom dessas
försäljning.

Vi lemnade Irieni och nalkades Mori-viken. Som vi
misstänkte att en ansenligare flod utmynnade der, egnade vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free