Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tionde kapitlet.
Afsked från öfverste Linant. — Magassas opålitlighet och svekfullhet. —
Sjömännens ö. — Jumbas vik. — Uganga. — Domo. — Alexandra-Nilen. —
Lupassi-udden. — I fara vid Makongo. — Ensam med naturen. — Insektlif. — Drömmen
om en lyckligare framtid. — En mörk hemlighet. — Alice-ön. — Förräderi på
Bumbireh. — Gån att dö i Nanza! — Tillbaka till lägret. — Dåliga nyheter.
"Farväl, far väl, min vän Linant! Kom ihåg mina ord
att jag skall återvända inom en månad; hvarom inte, så
framför mina helsningar till era vänner i Ismailia (Gondokoro) och
säg dem att jag kan träffas vid Albert Nyansa". Dessa voro
mina sista ord till herr Linant de Bellefonds, då jag tog plats
i min båt morgonen den 17 AprilTill följd af de händelser som berättas i detta kapitel blef det mig omöjligt
att återvända till Mtesas hufvudstad inom den tid jag bestämt, då herr Linant
och jag skildes åt, men min vän väntade uppenbarligen i nära sex veckor på mig.
Han motstod fjorton timmars ihärdigt anfall af flere tusen wanyoroer på vägen
till Ismailia men lyckades slutligen rädda sig genom flykten och oskadad uppnå
öfverste Gordons högqvarter. Imellertid blef han den 26 Augusti under utförandet
af ett annat uppdrag anfallen af Barierna nära ett ställe med namnet Labore, der
han dödades jemte sina tretiosex soldater. Denna sorgliga händelse tilldrog sig
fyra dagar efter min återkomst från mitt andra besök vid Ripon-fallen..
Vi hade knappt hunnit tre mil på vår färd förr än den
unge Magassas sjelfsvåld öfverskred alla gränser. Alldenstund
jag ansåg det vara klokt att gifva honom en lexa innan det var
för sent och låta honom förstå att han kunde vänta sig en
belöning, om han uppförde sig väl, ropade jag åt honom att han
skulle komma till mig, som om jag hade något vigtigt att säga.
Han ville imellertid ej lyda utan fortsatte sin väg med en dum
grimas och en trotsig rörelse med hufvudet.
Vid middagstiden tog jag latitudobservationer, då vi styrde in i
Murchison-viken, och på eftermiddagen uppnådde vi efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stanley/1/0178.html
