Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkaste båtförare, var Fundi Rehani och att den som hade spräckt
den andre mannens hufvudskål var Membés broder, Rehani.
Båda blefvo genast fängslade för att undergå förhör i närvaro
af prins Kaduma, araben Sungoro och wangwanaernas ledare.
Krukorna med pombé sönderslogos, och en noggrann
efterforskning anstäldes öfverallt efter öl.
Denna blodsutgjutelse på Usukumas jord hade till följd att
jag för att blidka prins Kaduma måste till honom utbetala en
del tyger, och sedermera fordrades ersättning för rättigheten att
få begrafva de dödade.
Den nämnd som jag tillsatte för att fälla dom i saken
dömde Membés mördare till döden, men då jag ej ville
samtycka till detta ytterliga straff, förvandlades domen till två hundra
käppslag och mannens beläggande med kedjor tills han i
Zanzibar kunde öfverantvardas åt sin herskare. Den druckne,
rasande Rehani hade visserligen genom åsynen af sin döde broder
blifvit förledd till den grymhet hvarmed han spräckte en mans
hufvudskål, men han dömdes icke för ty, såsom förvunnen att
hafva angripit en fullkomligt oskyldig, till femtio käppslag. Dessa
domar verkstäldes samvetsgrant och med behörig ceremoni inför
alla wangwanaerna. De tycktes göra djupt intryck på dem, och
jag grep tillfället i flykten och förestälde slagskämpen Msenna
och andra som den föregående dagen hade utmärkt sig genom
sin vildsinthet det straff som nödvändigt måste följa på sådana
gräsliga dåd.
Den 5 Juli återkommo till min stora glädje de kunskapare
som blifvit afsända till Lukongeh för att efterspana de saknade
kanoterna. Två af dem hade de funnit, men om den tredje
erhöllo vi inga underrättelser förr än ett helt år senare, då vi,
efter vår ankomst till Ujiji, fingo veta att besättningen hade
rymt och begifvit sig direkte till Unyanyembé med sina bössor.
Besättningen på de två kanoter som vi nu lyckligen återfått
berättade för mig att de af vinden blifvit drifna till Ukerewés
fastland, hvarest de genast blifvit gripna och förda till Lukongeh.
I stället för att blifva dödade, hvilket infödingarna antagit genast
skulle komma att ske med fångarna, blefvo de tvärt om vänligt
behandlade af konungen, hvilken för öboarna bevisade att den
hvite mannen handlat som han gjort endast på hans befallning.
Den 6 Juli utdelade vi afskedsgåfvor åt prins Kaduma och
hans älskvärda, genialiska prinsessa, åt araben Sungoro, prins
Kipingiri af Lutari och Kurereh — ehuru de två senare föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
