Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke skulle döda dem utan behålla dem tills Antari utbetalat
lösesumman. Mtesa fick nu veta ändamålet med min ankomst,
som var att erhålla de vägvisare han vid mitt första besök
lofvat mig för att visa mig vägen till Muta Nzigé; jag anhöll
nu att han ofördröjligen skulle låta anskaffa dem, då jag redan
förlorat mycken tid till följd af brist på kanoter.
Mtesa svarade att han nu stod i begrepp att föra krig
mot de upproriska wavumaerna, hvilka trotsigt nekade att betala
skatt, härjade Chagwés kuster, bortförde hans undersåtar och
sålde dem sedan för några få knippor bananer. Han tillade att
det icke var brukligt i Uganda att låta främlingar fortsätta sin
resa, då kabakan var invecklad i krig, men enär kriget snart
vore slut, skulle han, i fall jag ville vänta, låta en af en här
åtföljd höfding föra mig kortaste vägen till Nyanza (Muta Nzigé).
"Dessutom", sade han, "kan en ringa styrka aldrig uppnå
sjön. Kabba Rega af Unyoro bekrigar för närvarande de hvite
i Kaniessa (Gondokoro), och Ankoris folk tillåter ej främlingar
beträda dess område vare sig för att idka handel eller i annan
afsigt, och alla vägar till sjön gå genom dessa land."
Jag insåg nu att antingen måste jag afstå från min plan
att undersöka Nyanza och med ens begifva mig vidare till
Tanganika — hvilket skulle fört mig långt ur min kosa och kanske
i Europa betraktats som dårskap — eller också finge jag tåligt
vänta tills kriget var slut och sedan genom ilmarscher taga igen
den förlorade tiden. Men då man ånyo försäkrade att kriget ej
skulle räcka länge, beslöt jag att stanna och begagna mig af
uppskofvet till att förvärfva mig kännedom om landet och dess folk.
Den 27 Augusti bröt Mtesa upp och anträdde marschen
till Nakaranga, en udde som låg 700 yards från Ingira-ön, hvilken
af wavumaerna utsetts till fästning och depot. Han hade
samlat en armé af 150,000 krigare, och man antog att han ämnade
bekriga så väl de upproriska wasogaerna som wavumaerna.
Utom denna ansenliga styrka räknade han nära 50,000 qvinnor
och nästan lika många barn och slafvar af båda könen,
hvarför jag, sedan jag kastat en blick öfver alla de skattskyldiga
stammars olika läger som på Mtesas befallning lemnat sin
kontingent, uppskattade antalet själar i Mtesas hela läger till omkring
250,000!
Denna ofantliga summa må anses öfverdrifven, men de som
kände till Ugandas seder och befolkning samt beskaffenheten och
vidden af Mtesas välde förvånade sig lika litet deröfver som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
