Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Förra delen / 267 (1878) Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och meddelade denna sin fruktan åt Mtesa, som till hälften trodde
dem. Men kejsarens qvinnor sade till honom:

"Låt Stamlee hållas; han skulle ej låtit bygga en sådan
tingest, om han inte visste att den skulle flyta."

Då befallning gafs att fästet skulle gå af stapeln, utvalde
jag 60 roddare och 150 musketörer af lifvakten att stå färdiga
att gå om bord, då det blef flott. Derefter bad jag Tori och
en bland mina män att öfvervaka navigeringen och tillsade dem
att tillsluta fästets port, sedan de stött från land. Omkring
1,000 man hjelptes åt att få det flott, och snart såg man det
flyta på vattnet. Då manskapet och besättningen, 214 själar,
voro om bord, blef det för alla klart att det plöjde vågen med
lätthet och säkerhet. Uppfinningen beundrades af alla; att vara
uppfinnare syntes nu så lätt, sedan man en gång sett det
utföras som hittills ansetts omöjligt — och en salva af bifallsrop
från hären belönade uppfinnaren.

Det flytande fästet närmar sig Ingira.

Flere långa blå, hvita och röda tygstycken hissades på
denna besynnerliga farkost, hvilken, tillsluten på alla sidor, tycktes
röra sig af sig sjelf på ett hemlighetsfullt sätt och inom sina
tysta, ogenomträngliga murar dölja någonting fruktansvärdt för
att slå de okunniga vildarna med fasa och förfäran.

Klockan åtta på morgonen den 13 Oktober samlades hären
vid Nakaranga, under ovanlig förhäfvelse, och öfver sundet
ropades nu till wavumaerna att en förfärlig tingest nalkades som
skulle förgöra dem alldeles, om de icke genast slöte fred och
erkände Mtesas öfvervälde. Jag tror till och med att man
påstod att alla muzimuerna och Ugandas trollkonster voro derinne,
ty jag hörde att någonting sades om muzimu och Uganda. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>