Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta höfdingarna i Uvuma. Dessa utgjorde tributen.
Elfenbenet lemnades i öfverhofmästarens våld och de unga flickorna
fördes till Mtesas harem, i hvars inre ingen man vågar inträda.
Den gamle Uvuma-höfdingen blef återgifven åt sin stam, och
sålunda ändades detta långvariga krig på aftonen af den 13
Oktober 1875.
Glädjerop från båda sidor tillkännagåfvo alla parternas
belåtenhet. Samma afton eskorterades Uganda-flottan, som i denna
stund räknade blott 275 farkoster, ända till Jinja af tjugu bland
wavumaernas kanoter, och sedan den hade dubblerat
Namagongo-udden och sålunda betagit wavumaerna all fruktan för
förräderi, anstälde Uvuma-kanoterna en fredlig manöver, hvarvid vi
fingo tillfälle att beundra den skicklighet, hvarmed de sköttes,
äfvensom att beskåda dem noggrannare, hvilket hittills varit
alldeles omöjligt till följd af krutröken.
Vi skulle bryta upp den 15 Oktober klockan tre på
morgonen. Vi väcktes af den förfärliga "Jojussu", krigstrummornas
store konung. Ögonblickligen började vi packa in, men jag var
knappt klädd förr än mitt folk kom rusande in till mig och
ropade att det stora lägret stod i låga på hundra olika ställen.
Jag störtade ut ur min hydda och häpnade, då jag såg att
lågorna slukade torfhyddorna med en sådan hastighet, att såvida
vi ej ögonblickligen begåfvo oss af, skulle vi brinna upp jemte
dem. Jag fattade i en hast mina pistoler och tillsade
wangwanaerna att kasta packningen på axlarna och följa mig, så vida
lifvet vore dem kärt.
Ehuru stora vägen från Mtesas läger till Nakaranga-udden
hade en bredd af 100 fot, var det dock omöjligt att nu komma
fram der genom de rasande lågorna. Endast en väg återstod,
och den gick uppför sluttningen af Nakaranga-berget och genom
wasogaernas lägen Vi voro icke de enda som sökte fly samma
väg, ty omkring 60,000 menniskor hade tagit sin tillflykt dit och
voro sammanpackade i en tät massa, så stora voro faran och
ansträngningarne att undkomma det förfärliga eldhafvet der nedanför.
Det var ett storartadt men fasansfullt skådespel, och då jag
blickade ned derpå, tänkte jag på huru wagandaerna med egna
händer nu togo hämnd på de dödade wavumaerna, ty bland en
fjerdedels million menniskor måste det alltid hafva funnits ett
stort antal sjuka, som voro oförmögna att röra sig. Dessutom
hvilken mängd förskrämda qvinnor och små barn, hvilka måste
hafva omkommit till följd af bristande själsnärvaro; och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
