Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I snårskogen nära M’yongas by den 16 Sept. 1861.
"Käre Speke — karavanen har blifvit anfallen, plundrad och
folket skingradt åt alla väderstreck, då vi denna morgon tågade in i
Myongas land.
"Då jag vaknade i daggryningen, väckte jag alla i lägret, ty de
längtade efter att få förena sig med er; då allt var i ordning, fästes
min uppmärksamhet på en ordvexling mellan mina fömämsta karlar
och sju eller åtta beväpnade män, som sultan Myonga utsändt för att
afböja eller förbjuda vårt vistande öfver en dag i byn. De läto
förstå, att alldenstund ni redan gifvit honom skänker, behöfde han
icke mottaga besök af mig. Utan tvifvel handlade de i
öfverensstämmelse med hans befallningar och ordnade sig beställsamt att
blifva våra vägvisare, men då vi gjorde min af att skiljas från dem,
stängde de vägen för oss, stucko sina spjut i marken och hindrade vår
vidare fortkomst!
"Denna hotelse gjorde oss än beslutsammare i vårt
handlingssätt, och vi slogo ned spjuten. Sedan vi marscherat oantastade sju
mil, ådrog sig ett gällt skri vår uppmärksamhet, och plötsligt
kastade sig ett par hundra man öfver oss, jublande af segerfröjd. I ett
ögonblick voro de midt i karavanen och anföllo de stackars bärarne.
Striden var helt kort; med spänd båge och spjutudden på bröstet
tvungos många af mina män att lemna från sig kläder och
prydnader, bördorna bortburos i hast innan vi hunno göra motstånd; af
hundra man hade jag blott tre vid min sida; de öfriga hvilkas enda
tanke var att rädda lifvet, flydde in i skogarna, dit jag gick och
ropade efter dem. En man, lille Rahan — annars en odåga — stod
med spänd hane och försvarade sin börda mot fem vildar med sträckta
spjut. Ingen mer syntes till. Två eller tre anmäldes vara döda,
några voro sårade. Perlor, koffertar, tyger o. s. v. lågo kringspridda
i skogen. Jag kände mig som en skeppsbruten. Mitt försök att
begära upprättelse af sultanen tillbakavisades, och bragt nära
förtviflan, satte jag mig ned bland denna hop skälmar, som hånade och
trotsade mig. Somliga af dem voro redan utstyrda i de från mitt
folk stulna tygerna m. m.
"På aftonen kommo omkring femton man med en del bördor
tillbaka, medförande budskap från sultanen att anfallet var ett af
hans undersåtar begånget misstag — att en af dem blifvit straffad
genom att mista ena handen och att allt det stulna skulle återställas!
Er tillgifne
J. A. Grant."
Åren hade icke klarat Myongas begrepp, ökat hans
blygsamhet eller stäfjat hans lystnad. Med trotsigt språk och
rynkad panna sökte han öfvertyga oss om sina konungsliga
rättigheter och privilegier. Han fordrade att vi skulle erlägga tribut!
Tjugufem tygstycken! En bössa och fem fundoer perlor! Af
araberna, mina vänner, äskade han lika mycket!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
