Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna benämning samt söka utmärka sig genom att fasttaga alla
resande infödingar hvilka kunna misstänkas för att vara
fiendtligt sinnade eller ega något. En sådan olycklig hade nyss blifvit
gripen och låg redan med knifven på strupen, då jag trädde
emellan och frågade, om icke det vore bättre att sälja honom,
då hans lik icke kunde blifva dem till någon nytta.
"Köp honom ni då," sade de upphetsade skälmarna; "gif
oss tio tygstycken för honom."
"Hvita män köpa inte slafvar; men hellre än att ni mörda
en oskyldig man, skall jag ge två för honom."
Efter mycken öfverläggning blef det öfverenskommet att han
skulle afträdas åt mig för två tygstycken, men den stackars gubben
var redan så illa medfaren genom det våld han undergått, att
han dog några dagar derefter.
I Zegi vimlade det af ett laglöst, oroligt slödder och det
blef högst obehagligt att vistas der. Dessa menniskors
uppförande gaf en ytterligare illustration till satsen att "små ting
göra små menniskor stolta". Här fans en mängd ynglingar,
hvilka ledo af denna besynnerliga sjuka, som förekommer bland
den fåfängliga ungdomen i alla land och som Mirambo kallade
"storskallighet". Det låg någonting oförskämdt i det sätt
hvarpå de drefvo omkring med högburet hufvud och bålda miner,
enorma, fjäderprydda hufvudbonader och en martialisk gång. På
skryt hade de antagit namnet "ruga-ruga" och måste naturligtvis
för namnets skull härma banditemas vana att röka banghi (vild
hampa), och jag kan icke påminna mig någonsin hafva hört
något vidrigare än det vilda tjutet och fnysandet, dag och natt
beledsagadt af det entoniga snarrandet från den ensträngade
guitarren (också en talent de rigueur hos den fulländade banditen),
hickandet, snörflandet och de vokala extravaganser vi måste
uthärda i byn Zegi.
Vi erlade en anständig tribut till Rusunzu, i det han
erhöll femton tygstycken i stället för de sextio som han varit nog
oblyg att fordra genom sin mutwaré, eller höfding, hvilken sjelf
fick fyra af de tjugu han begärt för egen räkning; derefter
marscherade vi den 18 till Ugaga vid Malagarazi.
Mutwarén i Ugaga fordrade dagen derefter fyrtio dotier
tyg för tillåtelsen att passera öfver Malagarazi. Jag
skickade Frank med tjugu man till en udde tre mil nedanför
Ugaga för att göra i ordning vår båt; vi uppsköto med våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
