Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ardetonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemningar efter hyddor. Då Rusunzu numera besitter hela landet
ända till femton mil från Ujiji, finnes ingen som gör honom
eganderätten till saltbrotten stridig.
Genom en snårskog, här och der omvexlande med små
dälder, och tvärs öfver sex små bifloder till Malagarazi färdades
vi vidare tjugutre mil till ett lägerställe nära gränsen af
området Uguru eller det högländta vestra Uhha.
De norra sluttningama af dessa Ugurus bergmassor, omknng
femton mil norr om Liuchés källor, gifva näring åt
Alexandra-Nilens södra grenar; de vestra åt Mshala; de södra åt Liuché och
de östra åt de bifloder till Malagarazi som rinna igenom Uhha.
Gränserna mellan Uhha, Umndi och Ujiji mötas i dessa berg,
som sannolikt ligga 6,500 fot öfver hafvet.
Vi helsade åter vår vän Niamtaga, som vi första gången
träffade i November 1871, men beklagligen blef han två veckor
senare öfverrumplad af Rusunzu och dödad jemte tre fjerdedelar
af sitt folk.
Vid middagstiden den 27 Maj vederqvickte oss anblicken
af Tanganikas klara vågor, och här måste jag beundrande dröja
en stund liksom den dag jag första gången såg dem. Klockan
3 e. m. voro vi i Ujiji. Här träffa vi Muini Kheri, Mohammed
ben Gharib, Sultan ben Kassim och baluchen Khamis, som
mottogo oss vänligt. Mohammed ben Sali är död. Stället är icke
mycket förändradt, om jag undantaget arabernas ständigt
föränderliga ler-tembéer. Den plats hvarest jag mötte David Livingstone
i November 1871 upptogs nu af stora hyddor. Huset der han
och jag bodde har länge sedan nedbrunnit, och platsen der det
stod utmärkes blott genom litet aska och en nedslående tomhet.
Sjön utbreder sig med samma storartade skönhet för våra blickar,
när vi stanna på salutorget. Midtemot höja sig bergen i Goma
med samma svartblåa färg, trotsande förgängligheten, och
Liuché-floden fortsätter sitt lopp, lika brun som förut, i öster och söder
om Ujiji. Vågen svallar lika oroligt mot stranden, solen strålar
så klart som förr; himlen är lika glänsande asurblå, palmen lika
skön; men den store hjelten, hvars närvaro skänkte Ujiji ett för
mig obeskrifligt intresse år 1871 — han är borta.
| Slut på förra delen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
