Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag är så glad att ni återkommit, sir. Jag började känna
mig så nedstämd. Flere gånger har jag legat sjuk och varit
svårt angripen af den ohyggliga febern. I går var jag första
gången uppe efter sju dagars svår sjukdom, och folk dör
omkring mig så fort de hinna, och jag började tro att jag skulle
dö med. Nu är jag dock bra och skall snart åter vara stark
och duktig."
Då dessa nyheter berättades omständligare voro de
förfärliga. Fem af våra wangwanaer voro döda i kopporna; sex
andra lågo allvarsamt angripna af samma sjukdom. Bland de
ovaccinerade arabiska slafvarna hade denna förfärliga pest
härjat rysligt.
Vid Rosako, andra lägret från Bagamoyo, hade jag
förutsett någonting liknande detta och, som jag trodde, vaccinerat
allt mitt folk; men då jag frågade mig för, befans det att
många, intagna af dåraktig fördom mot vaccinationen,
undandragit sig den samma. Fem af dessa ovaccinerade voro nu döda
och fem sjuka äfvensom en af dem hvilka vaccinerats. Då jag
undersökte medicinlådan, fann jag rören afbrutna och vaccinen
förtorkad.
Araberna voro förtviflade öfver pesten och dess grymma
härjningar bland deras barn och slafvar. Hvarje hus var
uppfyldt af sorg och veklagan. Inga angenäma besök gjordes, intet
sällskapslif fans; hvar och en höll sig väl instängd af fruktan
att blifva smittad. Baluchen Khamis var död, hans hus stängdt
och hans vänner försänkta i sorg. Mohammed ben Gharib hade
förlorat två barn; Muini Kheri sörjde förlusten af tre.
Dödligheten tilltog; den steg nu bland en befolkning på 3,000 själar
från femtio till sjutiofem om dagen. Bitter var allas klagan
öfver hettan och den tryckande luften, och varma voro bönerna
om regn!
Frank hade med oaflåtlig ifver bistått våra vänner. Han
hade höjt sig i deras ögon genom den uppoffring och det
deltagande han visade tills sjukdomen lade sin tunga hand äfven
på honom. Wangwanaerna voro nu hans uppriktiga beundrare
och höfdingarna hans vänner. Förr, då han icke kunde språket,
voro de, måhända af nödtvång, ömsesidigt tillbakadragna; nu
umgingos de hjertligt och vänskapligt.
Våra budbärare hade icke återkommit från Unyanyembé
med våra bref, men för att undgå koppsmittan var det
nödvändigt att bryta upp och fortsätta färden vesterut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
