Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekämpa oss, måste vi anse det som en olycka, som en sjukdom,
hvilken vi ej kunna undgå. Vi skola fortfarande göra vårt
yttersta att blifva vänner med vildarna, och floden är bred och
djup. Om vi strida, strida vi för vårt lif. Det är ej omöjligt
att vi komma att lida hunger och brist. Måhända skola vi
påträffa många flere vattenfall eller komma till någon stor sjö,
hvars vilda vågor vi ej kunna öfverfara med dessa kanoter, men
vi äro ej några barn, vi ha hufvud och armar, och äro vi ej
dessutom alltid under Guds öga, hvilken skall göra med oss
såsom Honom godt synes? Och derför, mina barn, fatten mod,
såsom jag gjort, och besluten er att, efter som vi hunnit ända
till midten af denna verldsdel och det skulle vara lika svårt att
återvända som att gå vidare, fortsätta vår resa och sträfva framåt,
alltid framåt, på denna flod och ingen annan, till salthafvet[1]."
Ett högt bifallsrop helsade mig, då jag slutade, och Manwa
Sera fullföljde ämnet, i det han i några få behjertade ord sade
att det var vår skyldighet att låta wanyamwezierna se af hvad
stoff hafvets barn voro gjorda, och derefter vändande sig till
araberna, bad han dem se på de svarta män som skulle utföra
hvad de ej vågade. Uledi, qvartermästaren, sade mig å
båtgossarnas vägnar att de ansågo mig som sin fader, och att om
än alla öfriga skulle vägra att följa med, Frank och jag kunde
stiga i båten, hvarefter han och hans vänner skulle våga den
långa resan, och det samma dag!
Det fans arbete tillräckligt för oss alla innan vi begåfvo
oss af på vår äfventyrliga resa. Först och främst måste vi
«Kamrater,
I, som arbetat, sträfvat, tänkt med mig,
Som alltid med ett gladt välkommen helsat
Så storm som solsken, sättande mot allt
Fritt hjerta, öppna pannor; kommen, vänner!
För sent är ej att söka än en verld. —
Sä sättom ut med mod uppå de djupa
De sjungande böljor; ty min afsigt är,
Att änna solens bädd förrän jag dör!
Kanske hafshvirflarne oss sluka skola,
Kanhända nå vi ej de sälla öar
Och se den store, välkände Achilles.
Fast mycket togs. fins mycket qvar och fast
Den styrka mattats, som i forna dar
Upprörde jord och himmel, äro vi
De samme dock, med samma sinnelag
Och samma mannamod och hjeltehiertan!
Oss tid och öden kunna svage göra.
Men stark är viljan dock ännu att strida,
Att söka, finna och ej vika mer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
