Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hundratals sträfsamma insektstammars brummande och surrande
gifva lif åt de dunkla skuggorna bland urtidens grönska. Man
hör gnisslandet af millioner käkar, det vilda hväsandet af en
stam som nyss blifvit uppskrämd eller är redo att störta sig i strid,
suset af millioner späda vingar genom luften, marschen af en
insekthord under löfven, en störd gräshoppas häftiga språng, en
ifrig och pratsam syrsas skärrande, myrlejonets brummande,
oxgrodans bölande. Lägg härtill bullret af afbrutna stjelkar,
nedfallande blad, nötter och bär, då och då en bristande gren och
det ständiga suset och prasslandet i trädtopparna, antingen den
häftiga blåsten tränger derigenom eller de milda vindfläktarna
väcka dem till stilla hviskningar. Man må vara blind och allena
i djupet af en verklig tropisk skog, men hörselsinnet är nog att
bibringa en plågsam visshet, att en otrolig mängd små flitiga
varelser, hvilkas antal man icke ens gissningsvis kan uppskatta,
röra sig här bland skuggorna. Tystnad är omöjlig i en
tropisk skog.
Medan vi ännu omkring klockan tio i ett högst
beklagansvärdt tillstånd huttrade i de tarfliga löfskjul vi i hast
uppsatt, kommo bebyggarna af Iryambas skogshöjder midt emot
Lowwa-inloppet öfver för att se hvad det var för besynnerliga
varelser som föredragit den obebodda lundens gömma för deras
stojande sällskap. Mol tysta sutto vi nedhukade i våra löftält,
men vår kannibaltolk Katembos milda, förebrående stämma hördes
tala fredens, broderlighetens och välviljans ord. Regnet
smattrade oafbrutet, så att jag från min lägerplats blott otydligt kunde
höra Katembos röst, medan han allvarsamt men mildt samtalade
med sina oförvillade bröder från Iryamba, men jag kände mig
förvissad att de änglamilda tonerna skulle verka förföriskt på
hvilken lefvande varelse som helst, undantagandes en noshörning
eller en krokodil. Det långdragna, bräkande ljudet af
Sen-nen-neh som jag ofta hörde yttras af Katembo, studerade jag så
länge, att jag blef fullkomligt lika skicklig i dess uttalande som
han sjelf.
Fred slöts imellertid mellan Katembo å ena sidan och
kanotmännen från Iryamba å den andra, och de närmade sig
för att litet noggrannare skärskåda en af dessa män med den
sjukliga hvita hyn, medan denne under skärmen på sin mössa
spände sina stora, ihåliga ögon i de välfödda, bronsfärgade
infödingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
