Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af våra smärre kanoter och bemannade vidundret med tretio man
samt fortsatte färden på en linie, med båten främst såsom ledare.
Denna olyckliga början nödgade mwana-ntabaerna att skyndsamt
begifva sig nedåt floden, stötande i hornen och med sina
trumslag allarmerande båda stränderna, tills omkring femtio kanoter
syntes i vild fart ila nedåt floden tydligen i onda afsigter.
Klockan 4 e. m. kommo vi midtför en omkring 200 yards
bred flod, hvilken jag kallat Leopold-floden till erinran af h.
m:t Leopold II, konung af Belgien, och hvilken infödingarna
kallade antingen Kankora, Mikonju eller Munduku. Måhända blef
jag förd bakom ljuset af infödingarna, eller kanske egde de
verkligen ett sådant öfverflöd på namn; jag anser imellertid, att
hvilken benämning de än uppgifva på en flod, bör den alltid
nämnas i samband med den antagna.
Kort efter det vi passerat denna biflod blef Livingstone,
som förut varit 2,500 yards bred, märkbart smalare och krökte
sig skarpt mot ost-nordost; på venstra stranden låg en höjd 300
fot öfver floden. Nära intill krökningen på högra stranden
passerade vi några granitklippor af en till sex fots höjd öfver
vattenytan, och strax nedanför dessa hörde vi dånet af den första
katarakten i Stanley-fallen.
Men högre än larmet af fallen hördes det gälla tjutet af
de vilda mwana-ntabaerna på båda sidor af floden. Vi
befunno oss nu gent emot den oundvikliga nödvändigheten att
förverkliga det beslut vi fattat innan vi anträdde den farliga
färden — nämligen att segra eller dö. Hvad är att göra?
Skola vi vända om och möta de rasande kannibalerna, hvilkas
förfärliga skrän öfverröstar den högtidligt dånande katarakten,
eller skola vi ropa "Mamba Kwa Mungu" — "Vårt öde hvilar
i Guds händer" — och våga oss utför katarakten, trotsande
dess fasor!
Imellertid glida vi långsamt nedåt vår undergång till mötes,
och ett beslut måste genast fattas. Gud vet att hvarken jag
eller mina följeslagare önskat framkalla ett sådant val, ty
sannolikt är det blott ett val mellan död genom grymma knifstygn eller
genom drunkning. Om vi icke föredraga knifvarna, hvilka redan
äro hvässade för oss, är döden genom drunkning viss. Sålunda
stälda ansigte mot ansigte med det oundvikliga, vända vi oss
mot högra stranden, der vildarna vimla i skogarna och på floden.
Vi kasta ankar och börja striden, men efter 15 minuters förlopp
finna vi att vi icke kunna drifva dem bort. Vi lyfta åter ankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
