Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäcka deras byar bakom en udde. Vi styra rakt mot land och
fortsätta på gatorna striden med dem som landstigit, jaga dem
upp i skogarna och slå till reträtt först sedan vi sålunda
straffat de djerfva kannibalerna för deras oförsynta påhelsning.
Medan jag mönstrade mitt folk för att åter gå om bord,
steg en man fram och sade att i den förnämsta byn fans en
meskiti — ett slags tempel af elfenben, och att der fans
elfenben så rikligt som om det varit endast "bränsle". Inom några
ögonblick stod jag framför detta elfenbenstempel, som helt enkelt
utgjordes af ett bredt, rundt tak, uppburet af tretiotre
elefanttänder, resta öfver en fyra fot hög, med kampescbträdsaft målad
afgud, i ljus cinoberfärg, med svarta ögon, skägg och hår. Figuren var
temligen grof men hade omisskännelig likhet med en man.
Wangwanaerna ville hafva dessa elefanttänder och fingo äfven
tillåtelse att taga dem med sig till kanoterna. Dessutom
hopsamlades etthundra andra elfenbenstycken i form af huggkilar,
långa krigslurar, mortelstötar för malning af maniok till mjöl och
af örter till spenat, elfenbensarmband och kulor, samt hammare
af elfenben, som nyttjades att bulta fikonbark till kläde.
Förråden af väl skurna, 10 fot långa åror, af hvilka
somliga voro försedda med jernspetsar, de ofantliga, 6 fot långa
spjuten, som voro afsedda mera till prydnad än nytta, de präktiga,
långa knifvarna, hvilka liknade persiska dolkar, och de
glänsande, jernbeslagna skidorna med breda bälten af röd
bufiel-och antilophud, hullingspjuten, ända från det lätta kastspjutet
till det tunga svärdspjutet med dubbla handtag, tänger, hammare,
arm- och benringar af jern och koppar, små jernkulor och
handleds-ringar af jern, jernklockor, yxor, stridsyxor, huggjern, hackor,
stöttor m. m. — allt detta visade att folket vid stränderna af
denna flod var mera idogt, intelligent och hemma i konst och
slöjd än något som vi hittills träffat, sedan vi började färden nedåt
Livingstone-floden. Det sätt hvarpå de bygde sina hyddor var
imellertid lika, undantagandes det kägelformiga tak som de rest
öfver sitt afgudabeläte. Deras kanoter voro mycket större än
mwana-ntabaernas ofvanför Stanley-fallen, hvilka voro prydda med
utskurna krokodiler och ödlor. Deras hufvudbonader af korgarbete
leopard-, zibet- eller apskinn liknade dem som vi sett i Uregga.
Sköldarna hade tycke af wariwaernas. Vidare funnos en mängd
prof på afrikanskt träsnideri, bestående af stora och små
afgudabilder, vackert formade stolar, dubbla säten, vandringsstafvar,
spjutskaft, åror, flöjter, grynmortlar, hammare, trummor, klubbor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
