Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hvar och en af höfdingarna, men till vår förvåning vägrade
de att mottaga dem. Vi anhöllo då att få veta hvad de önskade,
på det vi måtte visa dem vår erkänsla för deras välvilja och med
vanlig högtidlighet befästa brödrabandet med vårt blod.
Den unge mannen förklarade nu, att han sjelf var Itsi,
konungen i Ntamo; den åldrige man hvilken först blifvit oss
förestäld såsom konungen var blott en gammal rådsherre. Det
var en ingalunda obehaglig öfverraskning, ehuru det icke fans
någonting särdeles kungligt eller majestätiskt hos honom, så framt
man icke såsom sådant skulle anse den frikostighet han visat
Frank i jemförelse med den gamle mannens mot mig. Slutligen
förmådde vi Itsi att nämna hvilken gåfva skulle behaga
honom bäst.
"Jag vill inte ha någonting annat än den der stora geten,"
sade han. "Vill ni ge mig den, så är jag nöjd."
Den "stora geten" som han så lifligt önskade sig var den
sista af sex par, som jag köpt i Uregga i afsigt att skänka dem
åt ett förnämt engelskt fruntimmer enligt ett löfte jag gifvit
henne flere år förut. Alla de andra hade omkommit af hetta,
sjukdomar och bristande skötsel, då vi till följd af det
förfärliga lif vi nödgats föra icke kunnat vårda dem riktigt. Denna
"stora get" och en lejonlik gumse, väldiga typer för husdjuren
i Manyema och Uregga, voro de enda qvarlefvande. De hade
blifvit oss mycket tillgifna och gjort oss sällskap 1,100 mil
såsom värderade följeslagare under vår äfventyrliga resa. Jag
vägrade således men bjöd honom dubbelt så mycket tyg. Itsi
blef stött och gjorde min af att aflägsna sig, med en vink
derjemte att vi skulle få svårt att erhålla några lifsmedel, om
han förbjöd försäljningen af sådana. Vi öfvertalade höfdingen
att sitta ned igen och erbjödo honom en af åsnorna. Att blifva
egare till ett så "gigantiskt" djur som en åsna, för honom en
riktig Titanosaurus bland husdjur, var mycket lockande; men de
ängsliga qvinnorna, som fruktade att åsnan skulle äta upp dem,
förmådde honom att afstå den ärofulla gåfvan. Han erbjöd nu
tre getter i utbyte för den i hans tycke "största" geten i Afrika.
skröt af sin egen godhet och hvilken nytta vi kunde hafva af
hans vänskap, hvaremot vi, om han reste sin väg i förargelsen,
kunde råka ganska illa ut. Geten flyttades således ombord
på kanoten och Itsi återvände till Ntamo, glad som om han
kommit i besittning af ett nytt naturens underverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
