Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapiltet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angripna af denna smitta, ehuru de ej urståndsattes att sköta sina
pligter — och två voro offer för en smygande feber, hvilken
ingen medicin tycktes lindra.
Som vi ej med säkerhet visste huru länge vi kunde komma
att kämpa mot vattenfallen, tvungos vi att vara ytterst
sparsamma med lifsmedlen. Get- och svinkött var en sådan lyx,
att vi ej ens tänkte derpå såsom förenligt med våra tillgångar;
te, kaffe, socker och sardiner försvunno hastigt i flydda njutningars
drömland, och kycklingar hade stigit till ett sådant pris, att de
voro sällsynta i vårt läger. Vi egde en gumse från det aflägsna
Uregga och "Mirambo", den svarta ridåsnan — de andra två
åsnorna hade dött några veckor förut — men vi skulle hafva
förtjent kallas kannibaler, om vi hade vågat tänka på att
uppoffra lägrets älsklingar. Och derför — efter gudarnes vilja —
måste vi nöja oss med maniok-bröd, jordnötter, jams och gröna
bananer. Att göra en så främmande föda smaklig var en konst
som vi egde i högre grad än våra stackars kamrater. De
voro försedda med samma materialier som vi sjelfva, men
tillagningssättet var olika. Mina svarta följeslagare torkade helt
enkelt sin maniok, krossade den och gjorde deraf en välling.
Jordnötterna kastade de i askan och åto dem med strykande aptit,
då de voro tillräckligt stekta.
För mig var en sådan föda allt för hårdsmält; dessutom
fordrade min mage, som skulle underhålla en hjerna och en
kropp, hvilka ansträngdes till det yttersta genom sitt ansvar, att
någon artighet visades den samma. Nöden väckte åter till lif
mina förmögenheter, och en utmattad mage sporrade min
uppfinningsförmåga i hög grad. Jag kallade min trogne kock, bad
honom rengöra och tvätta mortel och mortelstöt för att bereda
något af det "högre köket". Frank instälde sig äfven för att mottaga
instruktioner, så att han under min frånvaro måtte kunna påminna
Marzouk, kocken, om hvarje särskild sak. Först sköljde vi i
kallt, klart bäckvatten från ravinerna några med omsorg valda
maniok-toppar, hvarefter dessa lades i nytt vatten för att krossas.
Marzouk förstod denna sak mycket bra och krossade dem snart,
tills det hela liknade en grön välling Till detta lade jag sedan
femtio skalade nötter af Arachis hypogcea, tre små exemplar af
Dioscorea alata, kokade, kallnade och skurna i skifvor, en tesked
olja, erhållen af Arachis hypogæa, en tesked vin af Elais
Guineensis, litet salt och tillräckligt stött Capsicum. Denna
beundransvärda blandning stöttes och blandades till sammans, stektes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
