Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla kanoterna anlände lyckligt och utan något missöde
under loppet af den 25 och 26. Sedan vi framforslat
expeditionens packning och uppslagit ett nytt läger nedanför lägre
eller större Mowa-fallen på en utskjutande del af terrassen från
utloppet af Mowa-bäcken strax ofvanför Mowa-viken, läto vi den
27 kanoterna glida utefter stranden och genom en klyfta i den
omnämnda bergskedjan, så att vi kl. 3 e. m. hade passerat
stora Mowa-fallen och befunno oss alle sammans i säkerhet i
vårt läger. Nyss nämnda dag inträffade en händelse som jag
aldrig skall förgäta. Jag skulle helst utelemna den, men då
den hör till vår resa bör jag det icke. Den berör den
menskliga naturen och visar huru svag den är, äfven hos den som
besitter stora och ädla, ja, utomordentliga egenskaper. Den rör
Uledi, qvartermästaren på Lady Alice, den bäste soldaten, sjömannen
och handtverkaren, den villigaste tjenaren i expeditionen. Intill
denna dag hade Uledi räddat tretton personer från att drunkna.
Endast derför att jag önskat det hade han blottstält sitt eget lif för att
rädda andras; denna uppoffrande lydnad hade visserligen icke höjt
honom mycket öfver de andra framstående männen i expeditionen
såsom höfdingen Manwa Sera, rådgifvaren Safeni, förrådsförvaltarne
Wadi Rehani och uppsyningsmännen och spejaren Kachéché, men den
hade i sjelfva verket gjort honom kärare för mig än alla de
andra. Uledi var ingen vacker karl; hans ansigte vanpryddes
af ärr efter smittkopporna, och hans näsborrar voro något för
breda och utspärrade för att kunna kallas vackra; men "vacker
den som vackert handlar". Icke heller var han lång till växten;
tvärt om, han var kort och satt; men hvarje grand af den
styrka han egde offrade han åt min tjenst. Jag sökte aldrig hos honom
efter dessa högstämda känslor som af mannen göra en hjelte; men
den simple mannen med sitt oupplysta, halfvilda sinne var alltid
färdig att tjena mig. Han var trogen sin pligt, derför blef
han aktad; han var lydig af tillgifvenhet, derför blef han omtyckt;
han hade många gånger vågat sitt lif för menniskor som aldrig
skulle hafva blottstält sig för en lifsfara för hans skull, och
derför blef han hedrad. Och likväl — jag är ledsen att omtala
det — denne ansedde, omtyckte och hedrade tjenare — bestal mig.
Sent på eftermiddagen, sedan vi alla anländt till lägret,
kom gossen Majwara till mig och berättade att en säck med
glasperlor blifvit uppsprättad under transporten från lägret vid
öfra Mowa och en betydlig mängd perlor bortstulna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
