Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min kanot. Stackars, obetänksamme Frank! Om han endast hade
krupit öfver klipporna några få yards, skulle han genast hafva
insett omöjligheten af att med säkerhet kunna öfverfara Massassa.
De framskjutande klipporna, hvilka åstadkomma det böljande
svallet midt i floden, äro enstaka block från 10 till 40 fots
höjd, uppstaplade det ena på det andra, och ligga vid foten
af en brant klippa i Massassa. Som klippan är mellan tre
och fyra hundra fot hög, är den naturligtvis omöjlig att
passera. De kolossalt stora blocken utgöra ett svårt hinder.
Fallen hafva vi haft nog af, åtminstone för närvarande. Från
Massassa begaf jag mig till Mowa och talade förstånd med
folket. De sågo till ytterlighet nedslagna och sorgsna ut och voro
efter allt utseende försänkta i förtviflan. Endast Manwa Sera,
höfdingarna och båtbesättningen tycktes inse att det var
nödvändigt att vi begåfve oss vidare innan vi anfölles af
hungersnöden. De öfriga kunde ej öfvertygas om att det vore bäst
att sträfva framåt. Jag ville imellertid ännu en gång börja
kampen med fallen, och efter en stunds öfvertalande lyckades
jag förmå båtbesättningen att bemanna en af kanoterna och ro
den till viken dit de hade fört den olyckliga Jason, innan de
hade varit nog oförvägna att lyssna till en sjuk mans
otålighet. Företaget lyckades; kanoten fastgjordes vid klipporna, och
tio man beordrades attt hålla vakt öfver den samma. Denna
handling tycktes uppmuntra wangwanaerna och öfvertyga dem
om att, när allt kom omkring, ej någon fara förefans,
åtminstone ej på denna sidan viken. Vid solnedgången befann jag
mig åter i Zinga, men var förfärligt uttröttad. -
"Den 10 Juni. — En fullständig berättelse om alla de
lidanden jag genomgått kan ej skrifvas, men minnena deraf äro
inneslutna i ett bröst som känner det elände i hvars djup
jag blifvit störtad. O! Frank, Frank, du är lycklig, min
vän! Ingenting kan nu mera plåga ditt sinne eller uttrötta
din kropp. Du har gått till hvila för alltid. O, att det
äfven vore så med mig! Under det jag i går var borta
från Zinga, företog sig en samvetslös man vid namn Saburi
Rehani att stjäla maniok från infödingarna, hvilket naturligtvis
uppväckte deras vrede. Det såg också hotande ut för oss i
dag på morgonen. Imellertid har en frikostig betalning i tyg
dämpat Zinga-vildarnas missnöje, och Saburi har blifvit straffad,
Jag har nu tre läger, ett i Zinga, ett i Massassa och ett i Mowa,
men i anledning af Saburis stöld kunde jag ej lemna Zinga förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
