- Project Runeberg -  Genom de svartes verldsdel : eller Nilens källor / Sednare delen /
348

(1878) [MARC] Author: Henry M. Stanley Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven samma färg, hvaraf man kunde finna ursprunget till den
egendomliga sjukdomen.

Vi erhöllo den goda nyheten att det till Embomma endast
var fem dagars resa, räknadt sålunda:

Från Isangila till Inga en dag, från Inga till Boondi en dag,
från Boondi till Ntabo en dag, från Ntabo till Bibbi en dag, från
Bibbi till Embomma en dag.

Vi hörde äfven att det fans tre stora vattenfall nedanför
Isangila och "ett obestämdt antal" omedelbart intill belägna
"mputu-putu-putu"forsar. Vattenfallen hette Nsongo-Yellala och
voro större än till och med Isangila, Yellala- eller Ngufufallen.

Det fans ej minsta tvifvel i mitt sinne om att Isangilas
vattenfall var kapten Tuckeys och professor Smiths Andra
Sangalla och att Tuckeys Sanga Yellala och Smiths Sanga Yellala
var Nsongo Yellala, ehuru jag ej kunde förmå infödingarna att
uttala ordet så som medlemmarna af den olyckliga
Kongo-expeditionen af 1816 stafvade dem[1].

Som ändamålet med resan nu var vunnet och den stora
Livingstone-floden hade blifvit förenad med Tuckeys Kongo, såg
jag ej något skäl hvarför vi längre skulle följa den samma
eller föröda den lilla återstående lifskraft som vi ännu egde
qvar genom att sträfva oss igenom de sista fyra vattenfallen.

Jag tillkännagaf derför för de oförfärade men uttröttade
wangwanaerna att vi skulle lemna floden och landvägen begifva
oss till Embomma. Deras förtjusning uttryckte sig genom
höga och innerliga tacksamhetsrop till Allah! Fyrdubbla
rations-penningar utdelades äfven till hvarje man, qvinna och barn,
men i anledning af landets utomordentliga fattigdom och
infödingarnas oförskämdhet och girighet hade de stackars tåliga,
uthungrade wangwanaerna ringa fördel af min frikostighet.


[1] Sedan jag noga studerat Kongo-expeditionens af 1816 berättelser, lade jag
märke till att professor Smiths uppgifter i många afseenden voro tillförlitligare än
kapten Tuckeys. Professor Smith uppgifver att floden ofvanför Isangila i
allmänhet har en bredd af omkring en engelsk mil, hvilket är alldeles riktigt, och vid
ett ställe som officerarna uppnådde den 8 September anser han bredden vara
omkring en half dansk mil, hvilket kapten Tuckey, oförklarligt nog, har utsträckt
till omkring fyra eller fem engelska mil, d. v. s. från 6,640 till 8,800 yards.
Kapten Tuckey förlägger, enligt Stanfords bibliotek-karta af 1874, det andra
Sangalla till 14° 36’ ö. long. och 4° 59’ s. lat. hvilket är långt ifrån att vara
dess rätta läge. Den 28 Juli 1877 fick jag genom iakttagelser 5° 19’ s. lat.
Kapten Tuckey är imellertid tillförlitligare i sin ortografi än botanikern vid hans
expedition. Båda herrarna hafva imellertid ovedersägligen passerat det största
fallet, eller Nsongo Yellala, hvilket de dock endast helt flyktigt omnämnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:25:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stanley/2/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free